Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För folk eller fåglar?

Sandrevlarna har i alla tider varit ett populärt utflyktsmål för bland annat barnfamiljer. Nu, sedan skarvarna ödelagt växtligheten med sitt illaluktande träck, känns det inte längre lika lockande att åka dit.

Annons

Nyligen uppmärksammade HT problemet med den växande skarvkolonin på Sandrevlarna i Hudiksvallsfjärden.

Sandrevlarna har i alla tider varit ett populärt utflyktsmål för bland annat barnfamiljer. Själv började jag besöka Revlarna i början på 50-talet tillsammans med mina föräldrar. De vackra sandöarna blev sedermera mål för badresor och fisketurer. Som tonåringar levde vi ofta Robinson-liv där och senare tog jag min egen familj med till Revlarna.

När fågelskyddsbestämmelserna infördes begränsades den möjligheten till sensommaren. Nu, sedan skarvarna ödelagt växtligheten med sitt illaluktande träck, känns det inte längre lika lockande att åka dit.

Resultatet av fågelskyddsbestämmelserna har blivit att skarvarna helt tagit över ön. Eftersom det knappast var den ursprungliga tanken är det väl dags att göra en omvärdering av skyddsbestämmelserna. Kanske bör de tas bort helt? Fågelskyddet behövs knappast i den form det nu har och med de konsekvenser det fått.

Jag accepterar gärna ett restriktivt skydd om det gäller hotade arter. Då måste vi människor självklart ge utrymme och möjlighet för dessa att överleva. Men så är knappast fallet med Revlarna. Vad är det som ska skyddas? Måsar? Några få sim- och dykänder? Arter som inte alls är hotade och som utan vidare skulle häcka på andra platser. I det här fallet anser jag att vi människor och våra traditioner bör prioriteras.

Sedan en tid har ett mindre antal skarvar hållit till på de yttersta stenarna vid Kastellholmen. Jag delar uppfattningen att de knappast kommer att börja häcka i Kastellholmens vegetation, men man kan aldrig vara säker – speciellt när bryggan inte kommer ut förrän efter midsommar, som fallet var i år. Fåglarna störs därför inte nämnvärt under försommaren.

Dygnet har ju dessutom att stort antal timmar då människor sällan finns där och det ger fritt fram för skarvarna att hitta viloplatser i träden. Jag bävar inför tanken att Kastellholmen ska förvandlas till en spökskog. Därför gäller det att redan nu skapa en strategi för att förhindra en sådan ödeläggelse av denna pärla i naturen. Men det gäller förstås att någon vågar hålla i yxan och att inte myndigheter, förvaltningar och enskilda sticker huvudet i sanden och hoppas att någon annan ska göra det.

Lars Gösta Larsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons