Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flathet är bara förnamnet

Lars Pettersson tycker att Rosenvallskolans rektor borde ha agerat annorlunda i samband att några elever tog sig in på en Söderalaföretagares område förra veckan.

Annons

Låt oss granska vad som faktiskt hände i Söderala: Tre barn tar sig olovligen in på ett företags område, utrustade med kniv. Det handlar om barn i mellanstadieåldern. Som bär kniv... och alltså inte tvekar att bryta sig in på ett verkstadsområde... Redan där anar man som läsare vilka framstående samhällsmedborgare det kan bli av dessa killar om ingen fångar upp dem.

Så företagaren känner ansvar. Han tar av dem kniven och kommer sedan till skolan för att demonstrera hur farligt det är för barn att vistas utan kontroll inom hans verkstadsområde och för att prata om det. Rektorn har godkänt besöket. Han demonstrerar hur farliga verktyg som finns där. Och så råkar han fråga vilka det var som gick in på området. Då visar grabbarna faktiskt lite ryggrad och erkänner att det var de som gjorde det.

Frid och fröjd, skulle man kunna tro:

· De aktuella grabbarna har förstått att de gjort fel.

· Företagaren har pedagogiskt förklarat varför det är farligt att vistas inom hans område.

· Alla barn förstår att ansvarskännande vuxna säger ifrån när något gått fel.

Men icke:

Rektorn "hittar inte ord", förutom några svepande termer såsom "mest horribla" och "över alla gränser". Se där några nyanserade omdömen. Som jämförelse tycker jag för egen del att knivskärningen vid Rustkammaren är exempel på något som var både horribelt och över alla gränser. Rektorn lovar dock att prata med sin chef om hur de ska gå vidare. Mycket handlingskraftigt.

En förälder tycker i alla fall att det som hänt är mycket allvarligt. Bra! Men icke... det var visst inte så hen menade. Hen gjorde sig till uttolkare av alla barn och sa att de drabbats av den svenska folksjukdomen "kränkt". Ungefär samma som spunk – en hittepågrej som man alltid kan dra till med.

Det jag frågar mig är vart samhällsdebatten och hela samhället tar vägen om man konsekvent gör de välmenande till onda individer och låter dem som ställer till med förtret komma undan med att de känner sig utpekade och kränkta och därför inte ska behöva ta något ansvar alls. Till och media väljer ju den vinkeln. Tänk över detta alternativa scenario: Om företagaren inte hade gjort det han nu gjorde – tror ni verkligen att skolan skulle ha agerat överhuvudtaget, om den ens fått kännedom om händelsen?

Den kommentar jag har fått från skolpersonal när jag har ifrågasatt något som inträffat i anslutning till skolan är alltid frågan om det skedde under skoltid. Om svaret då är nej, så frånsäger sig skolan (med en illa dold suck av lättnad) allt ansvar och tar inte upp frågan till diskussion i klassen. Men så hade kanske inte Rosenvallskolan agerat? Eller? Flathet är bara förnamnet.

Lars Pettersson

Rosenvallskolans rektor har erbjudits att bemöta inlägget, men inget svar har kommit in.

Insänt

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons