Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farliga transporter

Opinionsundersökningar om kärnkraften brukar visa att det i Sverige finns flera kärnkraftsanhängare än kärnkraftsmotståndare. Skulle det bli samma resultat om de tillfrågade visste hur kärnbränslet tillverkas?

Annons

Från urangruvorna, i bland annat Kanada och Australien, transporteras malmen till uranverket där den mals till "sand" som behandlas med stora mängder svavelsyra. Man får då en uranoxid, U308.

Den oxiden fraktas sedan till en konverteringsanläggning där den omvandlas till uranhexafluorid. Även i den processen ingår syror. Detta sker i bland annat Ryssland, Kanada och Kina.

Nästa steg är anrikningen där man höjer halten av isotopen uran 235. Detta sker i bland annat Ryssland, Kina och Frankrike.

Slutligen fraktas materialet till en bränslefabrik där man framställer det kärnbränsle som används i kärnreaktorerna. I Sverige finns en kärnbränslefabrik i Västerås.

Det blir alltså flera långa transporter av farligt material innan elenergi kan framställas i reaktorerna. Och det blir väldiga mängder avfall – olika kemikalier, tungmetaller och radioaktivt material.

Det finns nog skäl att vara kritisk mot kärnkraften.

Thorild Dahlgren

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons