Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Far naturbetraktarna medvetet med osanning?

Svar till Anders Ekholm med flera (1/3).

Annons

När det gäller de faktiska siffrorna på lostammen vet inte jag var dessa organisationer (2/3) hittat sina. Vem som helst kan i dag med datorns hjälp söka på Viltskadecenters hemsida. Där har svensk rovdjursforskning presenterat siffran 1 500–2 000. Vem ska man tro på? Själv väljer jag forskningsresultaten…

Det allvarligaste i denna skrivelse kanske inte är leken med siffror i sig, utan den öppna kritik man för fram emot länsstyrelser och Naturvårdsverk att de inte följer riksdagens beslut. Det ska bli spännande att följa myndigheternas reaktion på denna låga knäspark.

Rådjuren, som är lodjurets huvudföda, är en växtätare som till att börja med har obegränsad mängd föda. Det blir många rådjur. Med många rådjur blir födan obegränsad för lodjuren med en exponentiell tillväxt. Till slut når man dock den punkten där maten minskar och lodjuren äter mer än rådjurens tillväxt och begräsar därmed sitt eget födounderlag med resultatet att båda stammarna går ner, till och med under den ursprungliga nivån. Ibland talar man även om att populationerna kraschar. Det här är själva grunden till varför de flesta arter behöver jagas eller beståndsregleras i miljöer störda av människan. Vårt samhälle accepterar varken för små eller för stora viltstammar, oavsett art.

I en helt ostörd miljö, vilket i princip saknas i Sverige, skulle viltstammarna gå upp och ner med stora variationer mellan topp och botten. Naturligtvis är det svårt att gissa hur djupt ner i botten stammarna går, men vi vet är att det blir lägre än nu satta miniminivåer utan en reglering av viltstammarna, det vill säga jakt.

Som alla förstår ramlar vi tillbaka på en fråga som bara blir viktigare och viktigare, nämligen en samförvaltning av alla arter. Vi har sedan länge satt de naturliga ekosystemen ur spel, så därför är det människans förbannade skyldighet att upprätthålla en balans som är ekologiskt hållbar och på en nivå samhället kan acceptera. Den fria tillväxten i naturen är, om okontrollerad, allt annat än balanserad.

Jägareförbundet har sedan starten 1830 jobbat för en sund förvaltning av det vilda. Sedan starten har vi räddat flertalet arter från utrotning, exempelvis rådjuret vilket utgör lodjurens huvudföda utanför renbeteslandet. Vi har genom engagemang, forskning och ett öga för ett hållbart nyttjande skapat förutsättningar för de kraftiga viltpopulationer vi ser i dag ute i naturen.

Låt oss även i fortsättningen ta detta ansvar på regional såväl som på lokal nivå, utan förvanskade faktaunderlag och braskande rubriker, för livskraftiga stammar av både bytesdjur och rovdjur.

Erik Matsson

Jaktvårdskonsulent Svenska Jägareförbundet Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons