Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett nytt medborgarskapsbegrepp?

Förhållandet mellan den svenska statsmakten, som utgör en egen entitet inom den internationella rättsordningen, och landets befolkning är för närvarande under omprövning.

Annons

Detta har ett klart samband med målkonflikter som statsmakten inte riktigt vet hur de bör presenteras för allmänheten. Nationalstaten Sverige har stegvis överfört delar av statssuveräniteten till EU-organ vilket är en process som även om den är ekonomiskt betydelsefull i sin förlängning leder till den självständiga statens upphörande. Vad gäller befolkningen i Sverige kan samtidigt konstateras att den ändrat sammansättning under efterkrigstiden.

Även det traditionella huvudsakligen etniska/kulturella folkbegrepp som tidigare kunnat användas har inneburit gränsdragningssvårigheter eftersom det varit uppenbart att den etniska folkgruppen inte återfinns enbart inom landets gränser, utan även till exempel på Åland där den svensktalande befolkningen lever i en autonom finländsk region. Historiskt har också definierbara skilda folkgrupper som judar och skandinaver migrerat i en sådan omfattning att staternas nuvarande geografiska gränser tillsammans med medborgarskapet har behövt användas för att reducera folkgrupper till hanterbara enheter. Exempelvis gäller samma regler oberoende av vilken tro eller etnisk tillhörighet en individ har i bilaterala avtal mellan länder.

Det nya – och kontroversiella – som tillkommer i och med den successiva EU-anslutningen ligger i att Sverige därmed internt behöver anta ett medborgarskapsbegrepp enligt liberalismens principer. Liberalism bygger inte på etnicitet/ folktillhörighet, utan bygger på att individen bekänner sig till ideal och värderingar.

Tobias Wallin

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons