Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett hån mot stormdrabbade

Jag har under en vecka besökt mina föräldrar som bor i Harmånger och på nära håll fått se stormen Dagmars framfart.

Annons

De bor nära Europas livsnerv E 4. Stormen har medfört att många hushåll i länet har varit utan både el och telefon, och stort röjningsarbete av många personer har pågått alltsedan stormen har bedarrat. Det som bekymrar mig är det att både den fasta telefonin och mobiltelefonin har varit helt utslagna eller fungerat oerhört begränsat, och det under cirka tre dygn. Det har gjort att personer inte har kunnat förmedla sig med omvärlden, och gjort att många och då framför allt äldre personer har känt en stor oro och otrygghet. Det har även varit omöjligt på vissa håll att nå SOS-alarm, och det har lett till att personer vars hus har börjat brinna fått åka till brandstationen i bil för att larma. Då var det ju tur att de hade körkort och bil, vad hade hänt annars. Men det som upprör mig oerhört mycket är Christoffer Karsberg på Post- och Telestyrelsen som uttalar sig om att det är gott nog som läget ser ut just nu med telefonin. Och att de från sitt håll inte tänker ställa högre krav på telefonileverantörerna gällande batterikapacitet vid masterna. Det här samtidigt som Post- och Telestyrelsen på sin hemsida säger sig arbeta för att alla i Sverige ska ha tillgång till effektiva, prisvärda och säkra kommunikationstjänster. Jag tror att just den texten känns som ett hån i dessa dagar, när många oavsett ålder känner stor otrygghet när de inte kan kommunicera med omvärlden vid en eventuell akut situation. Jag undrar även hur reaktionen hade varit om lika många personer procentuellt men boende i Stockholm hade varit utan någon form av telefoni.

Katarina Hansson, Kumla/Harmånger

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons