Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Etiskt har börjat kallas för oetiskt inom äldrevård

Kjell Norlin, f.d. överläkare, Neuropsykiatriska kliniken, om etiken i vården.

Annons

Jag vill börja med att uttrycka min beundran och tacksamhet för de utmärkta insatser som vi tar del av från såväl hemtjänst och anhörigstöd som Ängslunda servicehus och annan personal.

Från en del ansvariga inom sjukvården har dock framkommit en förvånansvärd omtolkning av begreppet oetisk. Vid två tillfällen inom kort tid har dessa uttalat att min åsikt är oetisk när jag hävdar att en svårt sjuk äldre människa bör tillföras tillräcklig näring och vätska och sina vanliga lindrande mediciner, förutom annan omvårdnad, gemenskap, omväxling och hjälp att röra på sig. Min målsättning med detta har efterfrågats. Dessa personer har enbart korta stunder träffat aktuell patient, som är lugn, smärtfri, ter sig nöjd och ser glad ut då och då.

Jag talar här om enkel hjälp och inte alls om drastiska åtgärder såsom att koppla in respirator eller hjärtmassage. Dylika åtgärder ger i regel dåligt resultat hos äldre och kan dessutom förorsaka onödigt lidande.

Man ska inte inkräkta på det naturliga förloppet, tycker några. Men ingen vet om man ska dö mycket ung eller mycket gammal. Det naturliga förloppet är inte lika hos alla. För att veta om en försämring beror på en individs naturliga förlopp (vilket har ärftlig orsak) eller på en obotlig sjukdom så måste man emellertid utesluta andra tillfälliga orsaker till försämring. Vätskebrist kan vara en särskilt riskabel orsak. Patienten slokar då som en blomma man glömt vattna. Det påverkar även mediciner så att koncentrationen blir för hög och skadlig. Vätsketillförsel bör mätas – per dygn 30 ml per kg som regel. Lämplig mängd av vätska och näring är också nödvändig för välbefinnandet. Men det förlänger inte livet om det är dags att ta slut . Man kan äta och dricka fullt normalt dagen innan man dör.

Det kan tyvärr finnas enstaka opinionsbildare som ser omtolkningen av etisk till oetisk som en ekonomisk vinst. Men i övrigt får man konstatera att delade meningar förekommer angående anpassad och fullgod närings- och vätsketillförsel om patienten trots detta blir sämre. Men man måste göra en individuell bedömning och försäkra sig om vad som är hens egen vilja.

Hos en patient med språkstörning av typen afasi kan det vara lätt att misstolka hens önskemål om man inte känner hen väl. En afatiker kan uppfatta en fråga via hjärnans vänstra tinninglob och veta vad hen vill svara men inte kunna uttrycka det på grund av en skada i pannloben. Språkfunktionen är dock mer komplicerad än så och ibland kan starka känslor bana väg så att ett ord eller en kort mening tillfälligt kan uttryckas. En rättvisande bedömning kräver därför lång tid och förutsätter att man känner patienten väl.

Kjell Norlin

f.d. överläkare, Neuropsykiatriska kliniken

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons