Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sorgens dag i Voxna

Det som ska vara en glädjens dag för våra barn, examen i Voxna kyrka den 12 juni 2012 blev i stället en sorgens dag för Voxna med omnejd.

Annons

Kyrkan var nästan fullsatt, 168 personer. All glädje som mötte oss föräldrar, farföräldrar och morföräldrar kan inte beskrivas, det måste upplevas. Barnen sjöng och var glada trots att det var deras sista examen i kyrkan, de får aldrig uppleva något sådant mer när våra politiker (folkvalda) lägger ned en av de äldsta skolorna. Här har bedrivits skola i cirka 250 år. Det ska finnas ett testamente från den första bruksägaren att skolan skulle vara för evigt och inte säljas. Våra barn som gått här säger "vi kommer aldrig att rösta på Socialdemokraterna" efter den besvikelse de fått uppleva.

Det pratas bara om pengar och lärarutbildning. Det väsentliga i skolan glöms bort. Våra barn som är vår framtid. Inte en klump individer där ni beslutar över deras huvuden. De är människor som har egna viljor som vi borde lyssna mer på.

Först tipsar en politiker att vi ska försöka bilda friskola som vi gjort. Men då ställer inte kommunen upp och stöttar oss. (Märkligt.) Vi i Voxna tycker att det har varit bättre att söka till världsarvet för vår gamla fina skola. Det har funnits skola i Voxna Bruk sedan 1750-talet. Nuvarande skola är byggd 1883. Tyvärr vet inte våra politiker att Voxna finns. Som är en pärla i bygden. Ni vet inte att vi har en trestjärnig camping utan visar campinggäster till Järvsö från Furudal. Vår campingplats satsas det bra på och har framtidstro.

Ni kan inte kuva oss utan vi kommer igen (fast utan skola). Vi har kämpaglöd, samarbetsvilja och framtidstro. Nu har vi en fordran att så fort det varit bokslut för det här året vill vi ha alla papper på bordet för att se hur mycket ni tjänar. Alla siffror ska redovisas. Våra barns livskvalité kan inte värderas i pengar. Bara en sådan sak som att ta sin cykel och cykla till skolan, vilken frihet mot att vänta på bussar i ur och skur. Om mamma och pappa jobbar finns oftast far- och morföräldrar nära, vilken trygghet.

Gun Mårtensson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons