Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En gång dömd - alltid dömd

Visste ni att det finns människor som vill arbeta men inte får? Människor som jag som en gång har varit i klammeri med rättvisan.

Annons

Vi har blivit dömda av en domstol och suttit av våra straff, men samhället fortsätter ändå att döma oss och försvåra vår väg tillbaka till arbete och egen försörjning. Detta är inte etiskt eller samhällsekonomiskt försvarbart.

Jag har fått kämpa mot människors fördomar och inkompetens sedan jag blev försöksutskriven 2005 från rättspsykiatrin (brottet begicks 1999). Jag blev under min undersköterskeutbildning ifrågasatt av både elever och vårdlärare. Rektorn på skolan ville stänga av mig på grund av min bakgrund och detta trots att jag hade goda betyg och bra omdömen från samtliga praktikplatser. Tack vare läkare och några chefer i kommunen fick skolan backa och jag kunde avsluta min utbildning 2007 med goda betyg. Veckan därpå började jag jobba som timvikarie på Hudiksvalls sjukhus.

I mars i år fick jag återigen erfara att den som en gång är dömd är alltid dömd. Detta hände i samband med en anställningsintervju vid rekryteringsenheten. Intervjun gick bra, men så fort jag lämnade fram utdraget ur belastningsregistret så började enhetschefen skruva på sig. Hon vågade inte själv ta ett beslut om anställning utan ville konferera med en personalkonsult som hade erfarenhet från psykiatrin. Jag blev ombedd att komma på en djupintervju med enhetschefen och personalkonsulten. Vid denna högst förnedrande intervju där frågor ställdes som aldrig borde få ställas, blev jag återigen dömd och dörrar låstes bakom mig.

Jag fick en vecka efter detta mina farhågor bekräftade. Jag var i dagsläget inte välkommen att arbeta som undersköterska i Hudiksvalls kommun. Det hade gått för kort tid efter avtjänat straff och jag hade för lite arbetslivserfarenhet. Självklart var jag välkommen att söka jobb om några år igen, men först efter att jag skaffat mig fler arbetsmeriter och då helst inom vården.

Detta är rent ut sagt resursslöseri. Borde inte kommunen värna om den kompetens som finns? Inom en relativt snar framtid kommer det att vara brist på utbildad vårdpersonal.

Människor som jag med ett tungt bagage kanske inte alltid har en stor arbetslivserfarenhet, men vi besitter en livserfarenhet som borde respekteras och tas tillvara på.

Om samhället ska lyckas att integrera människor efter långa fängelsestraff/rättspsykiatrisk vård så måste vi också se till att öka kompetensen hos alla som ska ta hand om denna kategori människor. Men ännu viktigare är att minska fördomarna hos oss alla!

Det är inte rimligt att du ska bli nekad jobb på grund av att du är dömd, så länge brottet inte kan kopplas till det jobb du söker. Jag anser att det är direkt diskriminerande och bidrar bara till ökade kostnader för samhället.

Ge i stället människor en andra chans och döm inte någon på förhand!

Maria Hedlund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons