Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ambulansdebatt som visar destruktiv politisk verklighet

Den pågående debatten om ambulanspersonalens jourersättning visar med tydlighet en destruktiv politisk verklighet, skriver Nils Erik Falk:

Annons

Under mina år i politiken har jag lärt mig följande:

* 1) De som upplever en positiv förändring gläds en kort stund i bästa fall. De kan lika gärna sura över att den inte kom tidigare eller var ännu bättre.

* 2) Den som inte berörs av en förändring bryr sig inte. Möjligen kan man vara lite avundsjuk i fall någon grupp får något.

* 3) Den som upplever en negativ förändring river upp himmel och h-vete för att klargöra sin upprördhet.

* 4) Ingen tror på löften.

Detta föder en politisk process som leder till att politiken gör så lite som möjligt under så lång tid som möjligt så att ingen blir uppretad. Men till slut ställer sig verkligheten i vägen och politiken (om den har den minsta ansvarskänsla) inser att man måste agera. Då känslosvallet hos dem som eventuellt då drabbas vida överstiger känslosvallet hos dem som eventuellt gynnas kommer ansvariga partier att drabbas. Man röstar mot majoritetspartierna (punkt 3) – inte för oppositionspartierna (punkt 4). Väljarna belönar status quo, inte ansvar.

I värsta fall kompletteras bilden av politiker som sätter makten/arvodet framför allt. Då har vi en process där alla är lyckliga ända till dess kommunen är konkursmässig.

I mitt politisk uppdrag tar jag ansvar för helheten, inte för en viss grupp. Det gör att jag får kritiker. Men de behöver inte ha rätt för det.

Nils Erik Falk (C)

Spjälkaberg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons