Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det som måste till är en förvaltningsjakt som fungerar”

/

”Jägare i södra Hälsingland” om att det måste skapas en förvaltningsjakt som fungerar.

Annons

Det moderna skogsbruket som började på 1960-talet med stora hyggen som gav mycket mat ledde till en älgexplosion och en ny älgskötselinriktning med licensjaktssystem med olika typer av restriktioner som myndigheterna inte var införstådd med. I dag har vi älgfövaltningsområden som i regel innefattar ett antal älgskötselområden på enstaka licensområden och generella områden.

Förvaltningsmål angående älgstammens storlek och skogsskador görs i samråd med älgförvalningsgruppen som består av markägarrepresentanter, Skogsstyrelsen och jägarorganisationer och älgskötselområden som i huvudsak representeras av markägare, jägare. Förvaltningsmålen godkänns av Länsstyrelsen.

Dagens mål för älgstammens storlek bestäms utifrån skogsskadorna, som i dag har en acceptabel nivå på fyra procent i tall-ungskogar. Därför är jag skeptisk att låsa mig för ett visst antal älgar per 1000 ha.

För att nå målen används olika parametrar, Vi har under årens lopp prövat olika metoder som betestryck, flyginventeringar av olika modeller, avskjutningsstatistik, älgobservationer och med framgång nått en älgstam, som är på en nivå som börjar närma sig acceptabel. Variationer inom stora älgförvaltningsområden kommer vi att få leva med. En differentierad avskjutning inom områdena måste tillämpas, baserad på lokalkännedom. Det är så vi har kommit till rätta med älgstammen fån 1980-talet.

Det stora problemet och utmaningen i dag är att komma överens med samhället i övrigt, angående rovdjurens utveckling, då isynnerhet vargen och dess inverkan på viltstammarna och övriga problem som för stora rovdjursstammar orsakar.

Det som måste till är en förvaltningsjakt som fungerar. Antalet vargar för den så kallade "gynnsamma bevarandestatusen" är ju enligt genetikern Olov Liberg uppnådd för ett antal år sedan. Ett regeringsbeslut av förra regeringen, motsvarande 270–370 individer, togs före senaste valet.

Man kan fråga sig var detta har tagit vägen? Cirka 600 vargar är i dag ett troligt antal, lägg därtill årets föryngringar. Ska vi klara en skadenivå på fyra procent och en rovdjurspredation enligt forskarna på cirka två älgar per 1000 ha, plus övrig avgång som trafik och naturliga avgångar, får vi troligen inte skjuta fler än två älgar per 1000 ha, troligen inte ens det om rovdjursstammarna tillåts växa.

Jag kan inte förstå hur jägarförbundet och markägare kan ha anammat den nya inventeringsmetoden, att räkna älgskit, när vi redan har beprövade parametrar som tagit oss till den nivå på älgstammen vi har i dag. För mig känns detta förnedrande.

All kraft måste i stället gemensamt läggas på att få en förvaltningsjakt, oavsett vilka organisationer man tillhör. Man hör dagligen hur viktig kulturen är och vi ska komma ihåg att den äldsta kultur vi har är jakt och fiske. Det stora problemet är att våra politiker inte vågar ta rovdjursfrågorna på allvar, på grund av rädslan att tappa röster, framför allt i städerna.

Jägare i södra Hälsingland

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons