Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är smart med gemensamt ansvar!

Den moderatledda regeringen vill inpränta i oss att ensam är stark, och att allt går att göra business av.

Annons

Att det blir så mycket bättre om det mesta i samhället är buret av vinstintressen. Detta märks i bland annat kulturpolitiken, där siktet är inställt på att all kultur ska vara ekonomiskt lönsam.

Detta resonemang säger mycket om vilken syn på kultur högerregeringen har. De ser kulturen som något att konsumera, som vilken vara som helst. Den ska sponsras, eller finansieras av konsumenterna själva – de som har råd alltså.

Men vi Socialdemokrater ser kultur som något mer än produktion och konsumtion. Jag tar ofta del av kulturutbudet, både på hemmaplan i Gävleborgs län, i Stockholm och i andra delar av landet. Många gånger har det satt spår i mig som jag inte räknat med.

Som när jag var på opera första gången, helt övertygad om att opera är tråkigt och högtravande, men plötsligt kände att jag vara helt fången i handling och musik. Vid mina besök hos ideella föreningar, små teatergrupper, musikutövare och på skolor har jag fått höra om, och känt den kraft och självkänsla som kommer ur eget kulturutövande.

Professionella kulturutövare har berättat för mig om sin vardag och sina arbetsvillkor. Att kombinera ett konstnärskap med en inkomstbringande sysselsättning, leta sponsorer och söka bidrag är inte lätt.

Mångfalden på kulturområdet måste finnas för att kultur ska ge en upplevelse, väcka tankar, skapa kreativitet, självkänsla och vara en viktig del av samhällsutvecklingen.

Jag ser med oro på den utveckling som tar sin form med den nu förda politiken. Jag vill att vi tar en annan väg. Kulturskaparna måste få drägliga arbetsvillkor.

Högerregeringen har på flera sätt gjort livet surt för kulturskaparna. Kommuner och landsting har också bidragit, genom att dra ner på inköp och anslag. Ett absolut krav är att frågan om scenkonstpensionerna löses i höstens budget.

Säkerställ barns och ungdomars rätt till kultur, både som utövare och betraktare. Alla barn måste få tillgång till kulturskola i någon form. Det räcker inte med stöd till idrottsrörelsen, när allt fler unga vill dansa, själva skapa sin musik, sina kläder eller vara med och utforma sin närmiljö.

Politiken måste ta ansvar för kulturens tillgänglighet. Offentliga rum börjar bli en bristvara. En rejäl satsning på digitalisering av såväl biografer som kulturarvet gör att fler kan nås av det vi gemensamt äger och driver.

Målet om 1 procent av kostnaden för nybyggnation ska gå till konstnärlig utsmyckning, bidrar till att göra kultur tillgängligt. Stöd till folkbildning och utbildning i alla dess former är också en satsning på kulturen!

För mig är det självklart att kultur är ett politikområde där det är smart att vi tar gemensamt ansvar!

Per Svedberg (S)

ledamot i riksdagens kulturutskott

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons