Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den livsviktiga bonden

Det finns ingen annan yrkeskår som jag respekterar så mycket som bönderna. Dessa livsviktiga lantbrukare som ser till att vi får mat på bordet.

Annons

Jag blir ledsen när jag läser att de blir tvungna att lägga ner eller byta inriktning, eftersom lönsamheten är för dålig. Snart har vi inga mjölkbönder kvar här i Hälsingland! Köttproduktionen är visserligen också viktig och håller våra landskap öppna men jag blir bekymrad om det ska vara det enda vi har kvar här. Jag vill kunna gå till närmaste affär och köpa lokalt producerade lantbruksprodukter, mjölk, ägg, smör och grönsaker. Just nu är vi på väg åt helt fel håll! Milko äts upp av Arla och allt centraliseras mer och mer, när vi borde gå åt andra hållet. Vi vet alla att priset på olja och därigenom transporter kommer att stiga radikalt inom de närmaste åren. När vi inte har råd att importera billig mat från andra länder eller ens från andra delar av Sverige, vem ska då se till att vi har mjölk åt våra barn? Eller smör, grönsaker, mjöl, kött, ägg?

Vari ligger då felet? Bonden vill sälja sina produkter och jag (vi konsumenter) vill köpa dem. Någonstans i distributionskedjan felar det. Nu vet jag mycket väl att vissa konsumenter bara tittar på priset och köper det som är billigast. Men jag vet också att vi blir fler och fler som är beredda att betala mer för en produkt som är fri från bekämpningsmedel och producerad i vår närhet.

Det är vi, just du och jag, som väljer vilken väg vi ska gå. Världen kommer att förändras, det kan vi inte göra något åt. Valet vi har är att förbereda oss så att vi står rustade för att klara förändringen eller att stoppa huvudet i sanden och köra på som vanligt.

Det jag vill säga är att tillsammans kan vi! Börja med att köpa den lokalt producerade mat du kan komma över och fråga efter lokalproducerat där du brukar handla. Konsumentmakten är stor! Just nu behöver hälsingebonden oss och för vår egen skull måste vi hjälpa honom, så att han finns kvar den dagen vi inser hur mycket vi behöver honom.

Petra Hagelin

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons