Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De som vet minst skriker mest

Tänk att man kan älska sitt jobb trots att det är på Bergviksskolan. Jag bestämde mig efter den senaste tidens totala nedtryckning av min arbetsplats att nu vill jag göra min röst hörd.

Annons

Jag har jobbat på Bergviksskolan i åtta år och trivs jättebra. Varje dag träffar jag elever med hela framtiden för sig. De kommer med sina olika bakgrunder, erfarenheter och drömmar. Att jobba med tonåringar är utmanande, tålamodsprövande, krävande men fantastiskt och givande. De behöver massor med uppmuntran och framtidstro för att se en mening i sitt strävande.

Att i tidningar, på nätet, av grannar och kanske även i hemmet matas med att deras arbetsplats, som skolan ändå är, inte duger, det är inte upplyftande. När man kämpar på i motvind för att man ändå vill framåt då är det skönt om det finns människor där som hejar på i stället för att bua och klanka ner. Det finns många "förståsigpåare" och ofta är det så att de som ropar mest vet minst.

Vi har haft problem, det är inget vi sticker under stol med men vad man gör åt problemen känns viktigast. De åtgärder som gjorts hittills känns helt rätt men behöver tid för att utvecklas och utvärderas.

Det skulle vara så skönt om vi, både personal och elever kunde få den tiden. Ni som är oroliga för era barn kom gärna och var med en skoldag och bilda er en egen uppfattning om hur allt ligger till. Ni som inte har barn där men tycker mycket ändå är välkomna med era frågor.

Jag är glad att jag jobbar på Bergviksskolan tillsammans med all härlig personal och ledning som bryr sig. Min önskan nu är att flera av de människor som kan se positivt på framtiden även i motvind, ska komma att låta allt högre än de som inte kan.

Birgitta Palm, lärare på Bergviksskolan

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons