Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Då sa jag ja till vind...

Ju mer jag får reda på om vindkraftens etablering och konsekvenser, desto osäkrare blir jag. Jag som sa nej till kärnkraft, ja till sol och vind, för några decennier sedan.

Annons

Är det bara av egoistiska skäl som gör att jag nu reagerar mot en planerad vindkraftspark i hälsingeskogarna? Att mitt paradis på jorden råkar ligga precis där. Eller är det mitt ärliga engagemang i att kämpa för att bevara vår jord till kommande generationer?

Vi trodde vinden var den kraft som skulle rädda oss från kärnkraftens förödande konsekvenser. Nu strömmar uppgifter in från olika håll om vad som händer runt vindkraftverken: Djur och fåglar dör, mister stora områden av sina revir. Ornitologer i trakten vrider sina händer. Naturvårdskunnig expertis pekar på sår som tar lång tid att reparera i naturen. Efter rovdrift på skogen, hyr nu skogsbolagen ut marken till vindkraftsbolag, som måste bygga ännu mer vägar, upp till bergstoppar, som tidigare varit skyddade mot kalhyggen.

På kvällarna ser jag från mitt fönster ett antal monstruösa röda, blinkande lampor lysa högt över skogsranden; det är vindsnurror i Rättviks kommun, flera mil härifrån, men jag ser dem. Varningssignaler, för en framtid utan möjlighet att vila från den högteknologiska tid vi lever i.

Visst måste vi hitta nya energikällor som inte förstör vår natur, men en misstanke börjar gro i mig. Är det verkligen av miljöhänsyn och med omtanke om oss och vår jord, som bolagen nu slåss om att få bygga vindkraftverk? Ansökningar om nyetableringar lär hopa sig, långt fler än vi just nu behöver. Varför är de flesta bolag utländska? Vart ska all elen gå? Det lär ju inte gå att lagra elen, som produceras, och nu har vi överskott av el. Varför kan inte redan förstörd mark typ industriområden, motorvägar härbärgera dessa enorma byggen? Är det månne inga bolag som äger den marken?

Det talas mycket om miljö och ekonomi i dessa frågor men när ska vi tala om människan?

Hur ska det gå för människans psyke om vi aldrig får vila våra sinnen från alla intryck? Många känner att tempot i samhället är högt, att det krävs återhämtning för att orka leva. Efterfrågan på stillhet och tystnad stiger och redan är vi många som söker oss ut i skog och natur för att orka, för att återhämta oss – för att överleva! Vi, som av många skäl måste tillbringa största delen av våra liv i storstäder (eller små-), där miljön redan är förstörd av ”utvecklingen”, har ett växande behov av en paus från ”ekorrhjulet”. Naturen är vårt största kapital i framtiden. Vi har ett ansvar för ”jorden vi ärvde”( T Danielsson).

Sedan Gustav Vasas dagar, ja, även tidigare, har kampen om jorden berört vårt folk. Kungar, sedan fogdar och nu bolag har slagits om makten över den, medan de som vårdat och skött den sällan fått ta del av vinsten. Och nu står kampen mellan stad och landsbygd. Stadsbor (läs bolag) tror inte landsbygden om att kunna värna sin bygd: ”Där finns ju inget (=inga)!”. Citat av bolagsherre. Så fel de har! Därför neeeeej till vindkraftspark i hälsingeskogarna!

Paula Brandt, fastighet Flät 1:11

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons