Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Central styrning eller lokal kunskap?

Drömmen om den strandnära tomten är stark hos många av oss. Så stark att strandnära läge höjer priset på fastigheten med 500 000 kronor bara i Ovanåkers kommun.

Annons

Ett prisläge som naturligtvis även påverkas av det begränsade utbudet. Ett prisläge som utestänger de flesta med normala inkomster från att förverkliga drömmen.

Per-Olof Åberg (18/7) påpekade att insiktslös exploatering av våra stränder var ett hot mot naturvärden. Jag håller helt med honom. Han hävdade även att kommunen saknade kompetens för beslut i strandskyddsfrågor. Därutöver hävdade han att sunt förnuft var något man tog till då kunskap saknades. Jag fick även intrycket att Per-Olof ansåg att andelen oexploaterade strandlinjer var för låg då den endast utgjorde 90 procent.

Till skillnad från Per-Olof anser jag inte att man skall sätta en generell och stelbent lagstiftning i händerna på beslutsfattare så långt ifrån verkligheten som möjligt. Beslutfattare som bara har möjlighet att fatta beslut utifrån tabeller och paragrafer – lika för hela landet. Vi känner igen problematiken när det gäller försäkringsläkarutlåtanden. Diagnos ställs med stöd av journalen och inte med stöd av mötet med patienten.

Även om jag värnar både det rörliga friluftslivet och den biologiska mångfalden så värnar jag även möjligheten till lokal utveckling. En del i den lokala utvecklingen är möjligheten att bo i attraktiva lägen och trivsamma miljöer. Så har mänskligheten alltid gjort. Att påstå att varje meter strand i detta land med tillhörande botten (100 meter i båda riktningarna) har omistliga naturvärden är lika befängt som att förorda insiktslös exploatering.

Det går att hitta vinna-vinna-lösningar. Men för det behövs lokal närvaro och lokal kompetens. I och med att varje strandskyddsärende hanteras enskilt kan man i varje läge ta ställning. Jag vill hävda att med rätt lokalisering går det finna exploaterbara ytor som inte krockar med strandskyddslagens syften. Stränder ser väldigt olika ut, naturen ser väldigt olika ut, friluftslivet ser olika ut – i verkligheten. Det är bara i strandskyddslagens värld som allt ser likadant ut överallt och därför kan bedömas enligt samma mall.

När lagens bokstav inte klarar av att uppfylla lagens mening krävs att den kompletteras med sunt förnuft. Det är inte beslutsfattarnas kompetensbrist som ersätts med sunt förnuft. Det är lagstiftningens brist på verklighetsförankring.

Nils Erik Falk

Spjälkaberg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons