Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bruka jorden, förbruka den inte

Bruka jordens resurser utan att de förbrukas. Detta ser vi som det viktigaste målet för att vi ska kunna överlämna en välmående jord till kommande generationer.

Annons

Bruka jordens resurser utan att de förbrukas. Detta ser vi som det viktigaste målet för att vi ska kunna överlämna en välmående jord till kommande generationer. För att detta ska kunna ske måste vi människor ta vårt enskilda ansvar för att balans ska råda mellan människor, djur och natur. Ansvaret ska ligga på var och en av oss och inte på myndighetsförvaltningar.

Därför vill vi att ansvaret för att behålla en biologisk mångfald och få en natur- och viltvård i balans flyttas ner från myndighetsnivå till den enskilda medborgaren och till markägarna. All förvaltning måste ta sin utgångspunkt i djurens naturliga utbrednings- och reproduktionsområde och inte som nu av förvaltningsgränser uppdragna av människor.

Efter att våra viltstammar under delar av historien utarmats på grund av mänskligt ingripande har vi idag en rik och varierad viltstam. Våra stora rovdjur är nu föremål för nya förvaltningsriktlinjer. I samband med detta arbete har det blivit allt tydligare hur vi förvaltningsmässigt har plottrat sönder en sammanhållen viltförvaltning. Rovdjuren kan inte ses isolerade från övriga viltstammar utan måste förvaltas i balans med både bytesdjurens antal och med fodertillgången.

Idag är exempelvis skogsfrågorna politiskt sett uppdelade på två olika departement. Detsamma gäller för viltförvaltning och skydd för arter. Denna politiskt organisatoriska uppdelning är inte förenlig med sambanden i naturen. Där är fotosyntesen grunden för hela vår existens och för alla organismer. I naturen ger växtligheten som bas växtätande djur föda. Dessa djur blir i sin tur föda åt rovdjuren. En fungerande näringskedja förutsätter balans och en helhetssyn för den biologiska mångfalden.

En enkel utgångspunkt för förvaltningen av naturens resurser är traditionellt jord- och skogsbruk. Den bästa förvaltningsformen är där samma förvaltare har totalansvaret. Då manas till balans mellan olika konkurrerande intressen. I jordbruket måste exempelvis antalet djur anpassas till den tillgångliga areal- och fodertillgången. Med detta som utgångspunkt borde viltstammarnas förvaltning kunna hanteras på ett mer rationellt sätt än idag.

Vi ser fram mot möjligheten att markägarna ges ökat ansvar även över viltstammarna. För detta krävs en förfinad redovisning av viltstammarnas utveckling över tiden. Detta har regeringen redan initierat. Både rovdjursutredningen och älgförvaltningsutredningen pekar på att det finns grunder för ökad samförvaltning.

Vi hoppas kunna medverka till en ordning där markägarna ges fullt ansvar för ökad biologisk mångfald med både växter och djurs förvaltning i balans.

Margareta B Kjellin (M)

riksdagsledamot Gävleborg

Bengt-Anders Johansson (M)

miljö- och jordbruksutskottet

med ansvar för viltvårdsfrågorna

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons