Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brokiga byrackor från Kirov?

Är det fler än jag som noterat och funderat över den vanligt förekommande gula färgen man ser på bilder av levande och döda vargar i vårt land?

Annons

Ska inte ”gråben” vara grå? I en artikel i tidningen Åbo Underrättelser den 18 januari 2012 ger den synnerligen meriterade professorn och överkonservatorn vid Helsingfors Zoologiska Museum, Eirik Granqvist, en förklaring till detta fenomen.

Han hävdar att de ”genetiskt ytterst värdefulla vargar” som av och till invandrar österifrån till Sverige och många av de i Sverige levande vargarna i själva verket till största delen härstammar från korsningar mellan vargar och Laikatikar. Under kommunisttiden odlade ryssarna dessa korsningar på Kirovinstitutet för användning i gränsbevakningen. De egenskaper man odlade på var att få fram djur som var ytterst vaksamma, inte skällde och var mer stationära än vanliga vargar. En stor del av dessa framodlade exemplar hade den gula färg vi nu kan se på många bilder på vargar i Sverige. Nu har dessa individer avlösts av elektronisk gränsbevakning och varghybriderna har släppts ut i naturen på sedvanligt ryskt sätt att klara sig bäst de kan. Det har visat sig att dessa korsningar accepteras utan problem av fritt levande vargar. I Ryssland har man skottpengar, som nyligen höjts, för både dessa korsningar och den ursprungliga sibiriska skogsvargen.

Granqvist hävdar till exempel att den vargtik som nyligen för tredje gången flyttats med helikoptertransport från renbetesland till Mellansverige och sedan återvänt och som av svenska forskare beskrivs som genetiskt synnerligen värdefull för att minska inaveln i den svenska vargstammen i själva verket är en byracka och Kirov-varg.

Granqvist har heller ingen förståelse för påståendet om den svårt inavlade svenska vargstammen, som enligt forskaruppgifter ska ha lett till omfattande skador på djuren. Han hävdar att några inavelsproblem för vilda vargstammar inte är kända någonstans. Uppgifter från den senaste licensjakten på varg i vårt land visade heller inga inavelsskador.

Granqvist avslutar sin artikel med följande tänkvärda ord:

”På det här viset har vi snart ingen verklig sibirisk skogsvarg kvar i Finland, Sverige och Norge utan enbart brokiga byrackor, men kanske det är dit man strävar? Möjligast stationära odjur som omöjliggör livet på landsbygden”.

Hans Degerman

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons