Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Behåll ledarna i skola och förskola

I den ekonomiska krisens spår hörs nu oroande varningssignaler om kommuner runt om i Sverige som planerar att minska antalet rektorer i förskola och skola.

Annons

I den ekonomiska krisens spår hörs nu oroande varningssignaler om kommuner runt om i Sverige som planerar att minska antalet rektorer i förskola och skola. På allt fler håll diskuteras och beslutas om minskningar av antalet ledningstjänster, försämrat administrativt stöd till de rektorer som finns kvar och utökningar av arbetsuppgifter som åläggs rektorerna av politiker och förvaltningar.

Det handlar om besparingsplaner som även i medelstora kommuner uppgår till miljontals kronor. Visst innebär den globala och nationella recessionen i ekonomin stora påfrestningar för kommunerna, men att reducera antalet ledarbefattningar i förskola och skola är detsamma som att urholka själva framtiden för samhället.

All betydande forskning och erfarenhet visar att en skolas framgångar framför allt beror på dess ledarskap. Den enskilt viktigaste faktorn för en skolas resultat är skolledaren. Detta har även OECD konstaterat i sin granskning av skolväsendet i Sverige. Det pedagogiska ledarskapet kan alltså inte övervärderas. Rektor betyder stadga, styrning och trygghet för skolan – och därmed för undervisningen.

Det är inte så att det finns något slags "överskott" på pedagogiskt ledarskap idag. Läget är redan nu allvarligt med en mycket tung arbetsbörda på skolledarna.

Det är olyckligt med två ansvariga parter för förskola och skola som drar åt olika håll. Den ena parten är riksdagen som beslutar om lagar och styrdokument i form av nationell skolpolitik och den andra den kommunala arenan där beslut ofta tas som underminerar skolledarnas möjlighet att utföra sitt uppdrag.

Det måste bli ett tydligare ansvarstagande av kommunerna för förskolans och skolans vidkommande, så att stat och kommun går både i takt och hand i hand, i enlighet med de nationella riktlinjerna för samhällets, elevernas och skolans bästa.

Förvisso är skolan en tung utgift för kommunerna. Men istället för att minska resurstilldelningen till barnomsorg och utbildning, genom att dra ner på antalet rektorer, borde kommunerna ha modet att prioritera förskola och skola och överväga att reducera eller helt ta bort delar i det kommunala serviceutbudet som inte är tvingande enligt kommunallagen.

Det förefaller som om de lokala politikernas agerande till stor del beror på okunskap om verksamhetens komplexa karaktär. Rektor har två grundläggande uppdrag. Dels det kommunala med uppgiften att klara kommunens huvudmannaskap. Dels det statliga, där rektor ska tillse att skolan följer ett ökande antal styrdokument – lagar, förordningar och läroplaner – vilket är ett direkt åläggande från riksdag och regering.

Lokala skolpolitiker måste i större utsträckning ta ansvar även för skolans nationella uppdrag och inte fatta beslut som försvårar möjligheten att nå de pedagogiska målen. I praktiken blir det en form av obstruktion mot lagstiftningen och i längden ett ohållbart system.

Lars Flodin

ordförande

Sveriges Skolledarförbund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons