Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre att avvakta resultat från forskning

Sören Molander reagerar i sin insändare 2 augusti våldsamt på mina funderingar om miljö och vindkraft (27/7).

Annons

Skogsbruket är värre för miljön än vindkraften, menar han. Helt klart är, att skogsbruket, som det bedrivs i dag, har stora negativa miljökonsekvenser, både ifråga om energiåtgång/koldioxidutsläpp och ekologi. Precis som vindkraften har det också positiva sidor.

Skär man ner en omfattande text till vad som tillåts på insändarsidan, finns risk att man blir otydlig. Jag beklagar det. Jag är inte negativ till vindkraft. Tvärtom. Vi måste ta tillvara både vind-, sol- och vågkraft om vi skall kunna komma ifrån oljeberoendet. Och kärnkraft är för mig en omöjlig väg.

Nu skrev jag inte min insändare för att jämföra skogsbrukets och vindkraftens olika effekter, utan för att sommaren har bjudit på en kör av välmenande, men oftast okritiska, insändare om vindkraftens välsignelser.

Att då redovisa att det finns problem kring energiformen är som att svära i kyrkan. Eller värre. Vi behöver vindkraften, men hur skall vi kunna nyttja den med minsta möjliga skador som följd? Efter en trög start börjar nu forskning komma igång kring nya typer, nya material, nya kombinationer men också kring negativa effekter av dagens modell.

Vore det då inte bättre att avvakta resultatet av forskning och utvärdering, innan man fortsätter en storskalig utbyggnad med bitvis besvärande miljöeffekter som följd?

Norge och Sverige satsar stort på utbyggnad i obruten mark. I till exempel Tyskland har man varit restriktiv med exploatering på höjder, i skog eller nära sjöar. Vindkraften här har placerats på stora öppna fält, där det redan finns fungerande vägar och plana ytor. (I dag tillåter för övrigt varken Tyskland, England eller Danmark byggande på land utan enbart till havs.)

Etablering i bergig skogsterräng kräver helt andra insatser. Stickvägar förutsätter basvägar. Till exempel har exploatörerna bakom Norrhälsinge vindkraft angett att man behöver bygga cirka fem mil väg, varav en del nog kan vara förstärkta skogsbilvägar (apropå skogsbrukets negativa miljöeffekter…), och för den stora utbyggnaden i Markbygden har behovet, i varje fall tidigare, beräknats till 80 mil väg.

Vindkraftsdebatten har blivit lika infekterad som rovdjursfrågan, och lika illa hanterad centralt. Jag håller med Roland Lundqvist, som i en insändare nyligen efterlyste ett nationellt rådslag kring vindkraften. Det är dags att olika intressen tillsammans granskar fördelar och nackdelar, och kan enas kring hur den bäst kan byggas ut, i stället för lokalt käbbel runt om i landet. Liksom för övrigt mellan experter. Detta är regeringens ansvar. Där har man hittills svikit rejält.

Frågan är inte vindkraft eller ej utan hur!

Lena Bergils

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons