Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barn blir brickor i politiskt spel

Jag läser i Ljusdals-Posten om utbildningsnämndens arbetsutskotts diskussioner kring Ramsjö skola.

Annons

Det är klart att det är jobbigt och oroande för de inblandade familjerna i Ramsjö, och man förstår också att politikerna i utskottet tycker att det är besvärligt, och försöker komma med lösningar för att slippa ta ett svårt beslut. Men det finns väl gränser för hur tokiga förslagen får bli?

Det som jag, som mamma till ett barn med särskilda behov, reagerar starkast emot är förslaget från Marie Mill (SRD) att elever med särskilda behov ska bussas till Ramsjö för att "stärka skolan". Detta ska alltså inte ske för barnens egen skull, utan helt enkelt för att kompensera det dåliga elevunderlaget i Ramsjö. Utgångspunkten är vad som är bäst för en enskild skola, inte vad som är bäst för barnen ifråga. Och nu talar vi om skolans svagaste elever!

Jag undrar om du, Marie Mill, eller några av er andra politiker som röstade ja till detta förslag (heder åt Malin Ängerå som röstade emot), har frågat några av oss föräldrar till barn med särskilda behov vad vi tycker? Har ni tänkt tvinga oss att sätta våra barn på dessa bussar, eller hur blir det? Hur tänker ni välja ut barnen som ska få i uppdrag att rädda skolan i Ramsjö?

Hur man som skolpolitiker kan lägga fram, eller rösta på, ett sådant förslag är helt bortom mitt förstånd. Det är omöjligt att ha förtroende för en skolpolitiker som agerar på det här sättet och som är beredd att använda barn som brickor i ett politiskt spel. Jag hoppas bara att när hela nämnden sammanträder finns det en majoritet politiker som har förstått att skolan är till för barnen, och inte tvärtom – och som kastar det här förslaget dit det hör hemma, det vill säga i papperskorgen.

Anne Cahling

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons