Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bara stöd utifrån kan lösa konflikten i Syrien

Upproret i Syrien som började i mitten av mars 2011, är en del av arabiska våren, som kräver större politisk frihet och ett slut av envälde. Trots att protesterna har varit fredliga svarade regimen med brutalitet.

Annons

Omkring 12 000 människor har mist livet, och över en miljon människor är i behov av nödhjälp. Mer än 100 000 syriska flyktingar har flytt till grannländerna. Många beskriver det som pågår i dag som ett inbördeskrig.

Bilderna från den syriska staden Houla och al-Qubair, är omskakande. Cirka 150 människor, många av dem barn under tio år, har dödats. Hur kan man döda oskyldiga barn samtidigt som man kan se rädslan i ett barns ögon?

Rapporter och bilder från olika delar av Syrien visar den brutala strategi al-Assad använder. Vad gör världen åt dessa hemskheter?

Rysslands vill inte förlora syriska regimen som är deras sista allierade i regionen. Ryssland har starka militära intressen och stöder fortfarande regimen med vapen, ammunition och rådgivare.

I Syrien finns Rysslands enda militärbas, utanför landet.

Israel har också ett dilemma vad det gäller attityden mot Assad. Å ena sidan är han allierad med Iran och Hizbollah – Israels värsta fiender. Å andra sidan har Assad bevarat lugnet längs Israels gräns. Israel är oroligt för vad som kommer att hända med maktförhållandena i regionen när sunnimuslimerna tar över i allt flera länder i Mellanöstern. Därför finns starka misstankar om Israel verkligen vill att Assad regimen ska bort?

EU och USA försöker att svälta Syrien ekonomiskt. Nato har inte avsikt att ingripa i Syrien. Obama vet att man vinner inget val år 2012 om man skickar ungdomar till krig.

Det bästa hade varit om säkerhetsrådet hade kunnat enas om en gemensam politik. Men tyvärr har Ryssland och Kina underminerat den processen.

FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annans fredsplan har misslyckats. Det behövs en reservplan eftersom bara en av sex punkter har uppfyllts: obeväpnade FN-observatörer har släppts in i Syrien.

Ryssland börjar tröttna på Assad. Både i Moskva och i Washington diskuterar man därför den modell som användes i Jemen. Där tvingades president Saleh lämna över till sin vicepresident.

När man har delat landet in i grupper (sunni och alawiter) då har man kommit så långt att det inte går att vrida klockan tillbaka.

Det enda som egentligen är klart är att al-Assad måste bort för att Syrien ska få fred.

Det finns all anledning att vara pessimistisk i denna fråga. Vapen till både regimen och oppositionen kommer in i Syrien från Ryssland, Iran, Irak, Turkiet och Libanon. Allt pekar på att inbördeskriget kommer att öka i skala och leda till en katastrof i Syrien. Det finns nästan inga möjligheter att detta skulle lösas internt.

Konflikten kan inte lösas utan extern inblandning.

Nuri Hajo

Bollnäs

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons