Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Både missbrukare och anhöriga kan få hjälp

/

Till signaturen Rma (22/9) som skrev om sin missbrukande son:

Annons

Hej Rma, Min son är också missbrukare. Jag ser honom ibland och minns honom nyfödd och rosig, då för 20 år sedan, och tänker att det var inte det här livet jag födde honom till. Det gör så ont i mig att se honom kämpa mot missbruket, för det gör han. Varje dag och varje natt. Missbruket har kostat honom bostad, relationen med hans pappa, flickvän och jobb.

Ändå har han fått all hjälp man kan tänka sig, ända sedan han gick i högstadiet och nyss hade börjat. Det har varit kuratorer, skolsköterskor, BUP, ungdomsteam och nu när han är vuxen tar socialtjänsten, psykiatrin, försäkringskassan och arbetsförmedlingen hand om honom. Vi i familjen har gjort och gör allt vi kan.

Ingen kan säga att han inte har fått hjälp.

Men det är han själv som måste göra jobbet med att sluta. Ingen annan kan göra det åt honom. Han måste hitta andra sätt att lösa sina problem än genom att ta droger. För droger är ingen lösning – de skapar bara nya och ännu större problem.

Din ångest känner jag så väl igen. Och skuldkänslorna: Jag skulle, jag skulle inte, om jag bara hade ... Det är så mycket jag inte vet och jag kan ingenting göra, bara finnas här och stötta honom i allt som inte är missbruk.

Du kanske också behöver hjälp? I Hudiksvall, där jag bor, finns Beroendecentrum, som har jättebra anhörigstöd. Jag har haft kontakt med dem och lärt mig väldigt mycket om hur jag ska hantera situationen för att kunna hjälpa min son. Man når dem genom kommunens växel.

Ellie

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons