Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avskuren från vänner

Annons

Vi ställs ofta inför val och beslut av olika svårighetsgrad, då det gäller att bedöma vad som ska sägas eller göras. För en del verkar det lätt, eftersom man inte tänker tillräckligt djupt och långt på vad problemet gäller och konsekvenserna av dess behandling. Komplicerade problem kräver i regel mer engagemang och ansvar för att förstå och lösa. Religiösa frågor är ofta av sådan art.

När jag för mer än tjugo år sedan som en av de ansvariga ställdes inför problem som på ett allvarligt sätt påverkade vissa människor i vår församling tvekade jag inte att ta mig an deras sak. Normalt skulle det ha kunnat lösas på ett smidigt sätt med tanke på de föreskrifter vi hade att tillgå i sådana situationer. I stället kom ärendet på ett sidospår som förde bort från ett tänkande som hade varit relevant. Jag fick använda mycket tid åt att tänka ut ett sätt att hantera problemet. Efterhand hårdnade motståndet mot mig, vilket resulterade i att allt fler betraktade mig som en motståndare som skulle frysas ut. I detta tillstånd har jag nu varit i många år, avskuren från tidigare vänner på grund av min rättskänsla.

Det är ovanligt att behöva gå till massmedia för att få gehör för frågor som inte berör allmänheten. Men man kan komma i situationer, då samvetet och lag och ordning kräver att man agerar. Har man då att göra med människor som av vissa orsaker föredrar att dölja det orätta i stället för att stå upp för det som är rätt, kan man tvingas vidta ovanliga åtgärder.

För mig tog det drygt tjugo år innan jag fattade detta beslut, och det efter mycket tänkande och många överväganden. Så jag tycker inte att jag gjort något förhastat eller något för att skada organisationen eller enskilda. Motivet har jag varit öppen med från början, att det gäller att hjälpa dem som far illa genom utfrysning, och att det ska ske genom samtal med ansvariga.

Med kännedom om organisationen och dess krav på lojalitet, och svårigheten för den enskilde att våga göra sig hörd, kan man inte förvänta att de ska ta risker som leder till utfrysning. Det är förståeligt. Men för mig innebär det fortsatt kamp för rättvisa till hjälp för dem som far illa.

Min avsikt är nu att föra saken inför rätta, för att inför kompetenta jurister mer i detalj redogöra för förloppet som lett till denna situation, och för att få en bedömning av skuldfrågan och ett slut på förtryck bland annat genom utfrysning, samt att det ska bli en så värdig avslutning som möjligt på ett långvarigt och svårt problem.

Det största problemet kan vi ha med oss själva, att inse att vi handlar fel ibland och att vi måste korrigera kursen för att komma rätt. Likväl är det vad den kristne måste göra för sin egen skull och för att inte dra smälek över kristendomen och dess grundare.

Med dessa planer blir det nu möjligt att föra talan mot mig inför domstol. Öppet och ärligt som det anstår hederliga människor.

Stig O Persson

Hudiksvall

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons