Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avpolitisera kyrkan nu

Vi hade chansen att göra kyrkovalet 2009 till ett historiskt val. Genom att konsekvent bojkotta de politiska partierna och deras släpjollar, kunde vi medlemmar själva göra Svenska kyrkan verkligt fri från staten.

Annons

Vi hade chansen att göra kyrkovalet 2009 till ett historiskt val. Genom att konsekvent bojkotta de politiska partierna och deras släpjollar, kunde vi medlemmar själva göra Svenska kyrkan verkligt fri från staten. Och äntligen slippa den skam för Sverige, Svenska kyrkan och våra politiska partier som vår horribla sammanblandning mellan kyrka och stat fortfarande utgör.

Men ateistiska socialdemokrater protesterade inte mot att deras parti under en höstmånad uppträdde som en evangelisk-luthersk väckelserörelse. Och knappt ens några liberaler protesterade mot att deras parti lånade ut partinamn och blåklint till en intern valprocedur i ett fritt trossamfund. Väljarna förleddes tro att man borde rösta på ett politiskt parti, som till exempel Centern och Helene Törnqvist, för att på bästa sätt avveckla de politiska partiernas inflytande. Eller för att, som Helle Klein (S) påstod, förhindra att kyrkan skulle bli styrd av präster. (Eller påven!).

Det ena som det andra är naturligtvis larv. Hade de flesta medlemmar i Svenska kyrkan över 16 år röstat på Öppen kyrka, Posk eller Frimodig kyrka i stället för på politiska partier med släpjollar, så hade kyrkan blivit skild från staten redan från och med nästa årsskifte.

Det vore visserligen exakt tio år efter det årsskifte man påstått att separationen ägde rum. Men bättre sent än aldrig. Och det är väl så även Anders Bergsten (KR) tänker, när han pläderar för rena personval med sikte på 2013. För skulle den idén slå igenom, blev den naturligtvis så småningom döden för hela partisystemet inom kyrkan (såväl politiska som rent kyrkliga nomineringsgrupper).

Men det är ju redan nu 2009 avpartipolitiseringen skulle behövts! För att ta loven av Sverigedemokraternas ambitioner att använda kyrkopolitiken som språngbräda mot riksdagen. Och för att inte misskreditera alla kommande kyrkliga reformer, som i omvärldens ögon nu ser ut som rena statliga ingripandena, där partierna marscherar fram och tillbaka mellan riksdag och kyrkomöte.

Bättre sent än aldrig. Fast hellre tidigt än sent. Och någon sa nyss att man fortfarande kan rösta.

Andreas Holmberg

Bollnäs

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons