Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avdrag med symbolvärde

Skatterabatten för den som arbetar är sannolikt av viktigt symbolvärde för regeringen. Reformen förefaller ha en försumbar inverkan på lönebildningen och upplevs som gravt orättvis av en stor grupp av människor.

Annons

En ständigt återkommande fråga är om pensionärerna egentligen gynnas av jobbskatteavdraget. När man från allianspartiernas sida (senast nätinsändare i LjP 17/3) hävdar att så är fallet bör man på något sätt kunna verifiera sina påståenden.

Jag har inte tillgång till exakta siffror, men tillåter mig likväl att göra en rimlighetsbedömning. Vi bör ha i minnet att pensionerna räknas upp med ett följsamhetsindex som främst bygger på hur den genomsnittliga inkomsten har förändrats under den senaste treårsperioden. Bland ekonomer är jobbskatteavdragets sysselsättningseffekt omtvistad. Ett skäligt antagande är att skattesänkningen ökar arbetsutbudet med några tiotusentals personer, vilket utgör mindre än 1 % av den arbetande befolkningen. Jag har svårt att se att denna relativt obetydliga andel skulle ha någon avgörande påverkan på snittinkomsten. Priset på arbetskraft - lönen - styrs primärt av tillgång och efterfrågan, där inte minst den globala ekonomin är en väsentlig parameter.

Alliansen understryker att pensionerna i år höjs med 4,5 procent. Enligt PRO ökar dock den inkomstgrundande pensionen realt - alltså efter inflation - med endast 0,1 procent. Motsvarande siffra för 2005 var 0,5 procent.

Det är förvisso sant att den som arbetar har utgifter som en pensionär inte har. Men då bör man även beakta att äldre människor exempelvis har höga kostnader för sjukvård och medicin. Rimligen kan inte människors konsumtionsvanor vara bestämmande för vilka skattesatser som skall tillämpas. Dessutom måste man ha i åtanke att den årliga pensionen brukar uppgå till ca 60-70 procent av den lön man haft under sitt yrkesverksamma liv.

Antag att jobbskatteavdraget ersattes av en allmän skattesänkning oavsett typ av inkomst och med oförändrad effekt på statsfinanserna. Med tillämpning av en mycket grov och ovetenskaplig överslagsberäkning har jag kommit fram till att den som har genomsnittslön skulle få betala två till tre hundralappar mer i skatt per månad jämfört med nuläget, medan det för flertalet pensionärer, sjuka och arbetslösa blir en skattesänkning på ungefär fem- till sexhundra kronor.

Skatterabatten för den som arbetar är sannolikt av viktigt symbolvärde för regeringen. Reformen förefaller ha en försumbar inverkan på lönebildningen och upplevs som gravt orättvis av en stor grupp av människor.

Alliansen har ett gigantiskt pedagogiskt problem med att försöka påvisa att det är ekonomiskt fördelaktigt för landets pensionärer att den arbetande befolkningen betalar lägre skatt.

ZekeSvammel

 

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons