Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att tvinga fram kalavverkning är en logisk kullerbytta

Att tvinga fram kalavverkning, markberedning och osäker plantering är en logisk kullerbytta att göra ännu mer naturkatastrofer, skriver insändarna.

Annons

Nej, kontinuitetsskogsbruk handlar inte om blädning. Det är en tankeprodukt som inte fungerar i verkligheten. Kontinuitetsskogsbruk inriktas på att i skiktad skog skörda ekonomiskt mogna träd och gynna mindre träd med hög räntabilitet. Jämfört med kalhyggesbruk åtgår mindre möda i föryngring och olönsamma gallringar vilka behöver subventioner för att bli utförda.

Tre fjärdedelar av träden måste tas bort olönsamt och medeldiametern i kalhuggning är knappt 20 cm. Därtill frigörs kol och kvicksilver. Dessutom växer ofta planterade barrträd för fort i början vilket ger för dålig timmerkvalitet. Planterad tall blir också lättare utsatt för betesskador jämfört med i kontinuerlig skog. Med kontinuerligt växande större träd är det inte heller bråttom att få upp mindre träd.

Vidare är det mest lönsamt att ha bästa årsringsutveckling, två millimeter i norr och tre millimeter i söder vilket behöver glest stående tallar. Med bra skiktning blir ändå volymproduktionen hög och kan förklaras med att bladyta finns i flera nivåer vilket kräver mindre möda för träden. Olika trädslag behöver olika mycket ljus också beroende på bonitet. Således odlar Harald Holmberg framgångsrikt tall cirka 500 meter över havet med nödvändighet glesare än rekommendationen i skogsvårdslagens paragraf 10. Alltså ej tvingande lag. Att i stället tvinga fram kalavverkning, markberedning och osäker plantering är en logisk kullerbytta att göra ännu mer naturkatastrofer.

Bo Falk

kontinuitetskogsbrukare

Rebecka Lemoine

naturvårdsbiolog

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons