Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att arbeta med besöksnäring är att arbeta med företagare

Det är inte alla platser som ska växa med turismen som den stora motorn. Några men inte alla. Det valet måste man våga göra. Vilka områden ska vi satsa på? undrar Cecilia Hed Malmström, Mellansvenska handelskammaren.

Annons

I dag är det väldigt många som använder besöksnäringen som en framtida tillväxtbransch för sitt område, plats, län eller stad. Vi lägger miljarder EU pengar/skattepengar i projektform till besöksnäringen och tror att företag ska växa genom det och gärna på landsbygden. Vi har i idag tillgång till affärsutvecklingsverktyg, inkubatorer, kvalitetssystem och många andra små konsultverksamheter med lösningar på en av småföretagens problematik - att göra fler affärer.

Att arbeta inom besöksnäringen med företagare är ett fantastiskt arbete. Jag gjorde det i fem år i Sverige efter åtta år utomlands. Men det är helt olika sätt att arbeta i Sverige och utomlands. Den stora skillnaden är kanske hur man ser på begreppet företagare. I Norge och Sydamerika som jag arbetat längst tid med, så är begreppet företagare detsamma oavsett vilken bransch du kommer från. Den upplevelsen kan jag sakna i Sverige.

För att orka jobba med besöksnäringen måste man ligga i framkant och vara med i utvecklingen av alla tekniska lösningar som väller fram. Vi har inte längre monopolliknande bokningssystem utan nya alternativa metoder. Trender som ständigt förändras kräver att jag är med i nätverk, testar, backar, gör om, går om, står upp, lägger mig platt och ber om hjälp. Precis som vilken annan bransch som helst. Man måste våga känna av och testa vad det är som går hem hos människor, se var flödet går, vem som håller i flaggan och göra sina besöksmål mätbara. Mätbarheten kan vara ett stort hjälpmedel för att rikta de offentliga insatserna rätt.

Man måste också använda sig av den forskning som finns tillgänglig för besöksnäringen. Som att gäster struntar i gränser, att gäster gärna åker två timmar, ibland mer för att uppleva saker, att målgrupper kräver olika och att sinnen har en stor påverkan på totalupplevelsen för en besökare. Men det kanske allra viktigaste är att upplevelser faktiskt inte går att mäta. Det måste vi vara på det klara med. En upplevelse produceras och konsumeras i exakt samma ögonblick. Därför kan den aldrig göras om. Den går inte heller att mäta då alla individer upplever saker olika. Det enda du kan mäta i en upplevelse är de saker du använt för att bygga upplevelsen. Historien, platsen, byggnaden, attiraljer, pedagogiska grepp, det andra är individuellt och subjektivt och därför går det inte att mäta. D.v.s. hur saker smakar, låter, känns, är subjektivt – och själv tycker jag att koriander smakar som det luktar i en dammsugarslang! Men vi som upplever liknande saker vi dras till samma typer av upplevelser. Det är kanske därför som mun till mun-metoden är en av de viktigaste marknadsföringskanalerna. Vi litar helt enkelt på våra vänner.

Läste en artikel i Dagens Nyheter om Stockholmsturisten som äter en vanlig korv på Riksbron och köper en keps med älg på för att sedan avsluta på E-types Vikingarestaurang. I artikeln diskuterades om turisten hade dålig koll eller hopplöst dålig smak, och av allt spetsigt modernt som Stockholm har att erbjuda hur kunde turisten hamna där? Artikeln avslutas med en spännande tanke om tillräckligt många har fel väcker det till slut frågan om vem som egentligen har rätt.

Under ett par års arbete med ett kvalitetssystem för besöksnäringen umgicks jag med människor från andra länder som arbetade i Sverige. Människor från branschen sedan lång tid tillbaka. Människor som Internationellt räknas som mycket kunniga i branschen. Människor som arbetat med mycket framgångsrika besöksnäringsländer, platser och företag. Det som slog mig var att varje gång de själva fick besök så valde de att gå på samma ställen som många andra internationella gäster gick till – för att man ansåg att det var bra. En av de platser var E-types Vikingarestaurang. Vad säger det oss när folk går dit om och om igen? Att det inte är bra eller att E-type är smart affärsman?

Nu har jag varit på Vikingarestaurangen två gånger. En gång i ett sällskap som jag ingick i och en gång själv med några vänner som jag bjöd in. Skulle jag gå dit för att äta med min make eller mina nära vänner för att vi skulle få en trevlig restaurangkväll? Nej, det skulle jag inte. För det handlar om vad vi vill uppleva. Vikingarestaurangen ger just den upplevelsen som vi i gruppen med internationella gäster ville åt, nämligen helheten. Vi gick inte dit för att mysa eller småprata, vi gick dit för att uppleva lite svensk Vikingahistoria, tror vi, och dricka och äta likt historien berättar.

I vårt län har vi många bra restauranger, men ingen Vikingarestaurang. Kanske ska vi inte ha det heller. Men vart går våra besökare? Vilka platser finns det redan ett flöde runt? Och varför går de dit? Vad säger det oss? Och hur ska vi använda den informationen är viktig kunskap att bygga vidare på.

Själv lämnar jag besöksnäringsbranschen efter 13 år. Men företagare är jag fortfarande även om jag lagt ner ett eller två. Jag är hemma igen i Gävleborgslän och har fått arbete på mellansvenska Handelskammaren. Världens största affärsnätverk med 40 miljoner medlemmar från olika branscher. En värdefull resurs vid såväl internationella som nationella affärer. Vad kan jag ta med mig från mina tidigare erfarenheter? Jo, en kunskap som ingen kan ta ifrån mig. Kunskapen om att vara företagare. Kunskapen om när affären inte går in. Kunskapen om när jag ska satsa kapital själv, inte kan ta ut lön, inte kan vara sjukskriven, inte säljer tillräckligt mycket och inte klarar av att fylla i alla papper i en offentlig upphandling. Känslan när jag står vid sidan om ett företag som har offentligt stöd, men inte jag. Känslan av att konkurrera på olika villkor. Men också kunskapen om när affären går in, känslan av att affärsidén håller, den möjlighet som uppstår när man följer trender, strukturer, friheten, ledarskapets kraft och organisationsmöjligheterna. Känslan när någon tror på mig och mitt företag. Jag tänker på DN-artikelns avslut om tillräckligt många har fel väcks snart frågan om vem som egentligen har rätt

Cecilia Hed Malmström

regionchef Gävleborgs län, Mellansvenska handelskammaren

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons