Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ät kakan och ha den kvar

Utmed väg 761 i Vattrång har enligt signaturen Eva (5/9) skett skadegörelse då skyddsvärda blommor mejats ner.

Annons

Den som röjt har farit fram som en furie och utplånat allt vackert. Eva frågar: Vilken fara utgör blåklockor, renfana, prästkragar och andra rara växter för trafiksäkerheten?

Man känner sig som Runebergs fänrik Stål och utbrister: "Jo, därom kan jag ge besked, om frun så vill, ty jag var med."

Vi kan återgå till flydda tider då vägrenar försåg trafikanter med drivmedel. Ingen hög bensinskatt där utan fritt biobränsle för alla. Resenärernas hästar fick beta vägrenarna. Blev det något över på hösten försåg sig grannarna med hö. Renfana ogillades av djur och är giftig i större mängder. Den var den tidens misskända lupin.

Med motorfordonen kom förfallet. Flera årsvarv av växtdelar filtade in marken, kvävde låga örter och gynnade sly. Rara växter försvann och folk blev ledsna. Sommaren 1995 uppdrog en vikarierande kommunikationsminister vid namn Alf Svensson åt Vägverket att vårda artrika vägkanter.

Det är det resultatet Eva har sett i Vattrång, men åtgärden sker på fler ställen. Syftet är gott även om entreprenören med sin kedjeförsedda monstermaskin kan förefalla att skjuta en gök med luftvärnskanon. Det kan finnas brister i Trafikverkets direktiv. Men vägkanterna måste hävdas för mångfaldens skull.

Källa: Färdvägar vida i boken Mångfaldens utmark.

Kelvin Ekeland

Norrbo

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons