Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetsförmedlingen – en katastrof!

Jag är övertygad om att många på Arbetsförmedlingen gör ett bra jobb. Men jag förstår inte varför det ska vara så svårt att uppnå ett resultat och förmå människor att hitta varandra? skriver Nina Östman.

Annons

I början av september 2015 kontaktades Arbetsförmedlingen i Bollnäs-Ovanåker angående möjligheten att få en praktikant till ett turism- och kulturarvsprojekt med utrotningshotade lantraser i södra Hälsingland. Enligt Arbetsförmedlingen skulle det vara fullt möjligt. Men att vara kulturentreprenör och samarbeta med dagens Arbetsförmedling har visat sig vara en katastrof.

Att bygga upp detta kulturarvsprojekt har tagit sju år av ideellt arbete, med stora kostnader och otaliga timmar i arbetstid. En kulturarvsturism efter den brunskyltade vägen Stora Hälsingegårdars Väg mitt i världsarvet Hälsingegårdarna.

En person som har A-kassa har kan få praktik och erhålla samma ersättning som sin A-kassa. Det lät positivt. Men veckorna och månaderna gick och hela hösten, utan att få ett enda förslag på lämplig person. Arbetsförmedlingen kontaktades gång på gång sammanlagt ett tiotal gånger.

Arbetsförmedlingens anställda ser på företag och entreprenörer på ett sätt som inte gynnar en win-win situation.

Självklart vill Arbetsförmedlingen att arbetslösa personer ska få anställning direkt, utan någon praktik. I grunden är man misstänksam till att företagare utnyttjar praktikanter. En praktikant ska också enligt lag ha gratis handledning hela tiden. Det finns föga förståelse för att företag ser olika ut och har olika ekonomiska förutsättningar och syften med sin verksamhet. Till och med föreningar kan idag inte få en praktikant. Det finns helt enkelt inga, sägs det.

Med dagens höga arbetslöshet är det beklagansvärt att få höra och uppleva den inställningen, till att få människor i arbete. Hur ska människor kunna mötas och skapa förutsättningar för ett hållbart och utvecklande samhälle med sådana regler och orimliga krav? Arbetsförmedlingens personal verkar så rädda att göra fel att de blir paragrafryttare och motarbetar förslag, istället för att underlätta. Resultatet är också nedslående, inte minst i arbetslöshetssiffror. I stället för att försöka få ut människor på praktik i till exempel sex månader och skapa goda framtidsförutsättningar för en anställning, ger man rådet till arbetslösa att inte praktisera eftersom personen då kan förlora sina innestående A-kassedagar. Det är klart att om människor slipper arbeta och ändå kan få sin A-kassa varje månad, så väljer många att vara hemma och kanske jobba svart med något annat, vid sidan om för att få en högre månadsinkomst. Detta är en allmän syn på hur det fungerar på landsbygden idag. Många pratar till och med öppet om det och Arbetsförmedlingen gör inget. Så varför ska en arbetslös person ta en praktikplats när ersättningen riskerar att bli sämre än om personen i fråga inte arbetar alls?

Hela systemet borde skrotas och göras om. Bygg upp en ny Arbetsförmedling, avskeda alla anställda och låt dem söka sin anställning på nytt. Anställ människor som arbetar offensivt och inte sitter av sin statliga eller kommunala tjänst. Trots ett tiotal kontakter med handledare och mellanchefer på Arbetsförmedlingen i Bollnäs-Ovanåker så har man under snart fem månader inte kunnat föreslå en enda person. Förklaringen är att det inte finns några lämpliga kandidater, att man lagt ut platsannonsen i sitt system men att ingen hört av sig eller verkar vara intresserad.

Anställda handledare är sjukskrivna, har inte tid, är upptagna med annat, och så vidare. Ett svar jag fick var ja, men det finns väl inga som är intresserade av varken jordbruk eller kulturarv nu för tiden. Att arbeta med djur och natur, för att utveckla turism finns uppenbarligen inget intresse av. Är detta möjligt?

Vid kontakt med ansvarig person på Ovanåkers Kommuns Arbetsmarknadsenhet hänvisades jag tillbaka till Arbetsförmedlingen, eftersom det är deras område med orden Jag kan inget göra.

Vid kontakt med Arbetsförmedlingen hänvisar man tillbaka till kommunens chef för Arbetsmarknadsfrågor. Ingen vill ta i problemet och göra ett konkret jobb; Att söka efter lämpliga personer och ta direkt kontakt med dessa.

Riksantikvarieämbetets chef Lars Amréus har vid flera tillfällen i landsortspressen påpekat potentialen i att utveckla kulturturismen i Sverige med upplevelser, natur och pedagogik som värdegrund. I ett flertal svenska dagstidningar har han påpekat detta och försökt att lyfta frågan och öppna ögonen för att se vilka oändliga möjligheter och potential det finns till entreprenörskap och olika kulturverksamheter på den svenska landsbygden.

I Hälsingland har man dessutom draghjälp av världsarvet runt hälsingegårdarna.

Men fördomar och gamla talesätt, fördömanden och tunga vanesystem vilar som en våt filt över landsbygdens små städer, samhällen och bruksorter. Ingen verkar vilja eller vara motiverade till att förändra inställningen till de lagar och regler som råder. I så fall är hela samhället en arbetsmarknadskatastrof och arbetslösheten kommer fortsätta att stiga. Kulturarvsprojekt runt hälsingegårdarna har erbjudit sig att ta emot ung som gammal, utländsk medborgare eller svensk, flykting eller pensionär. En intresserad och kompetent person. Men Arbetsförmedlingen har inte åstadkommit ett enda förslag. Man har helt enkelt struntat i det.

På kontoret i Bollnäs-Ovanåker arbetar 50 personer med fast månadslön. Som utomstående och småföretagare inom kultursektorn kan man undra vad alla dessa anställda gör och åstadkommer? Någon påstod att arbetet på Arbetsförmedlingen handlar mer om att träffa arbetssökande, upprätta planer, dokumentera och arbeta med grupper, gå på möten och initiera olika projekt.

Jag är övertygad om att många på Arbetsförmedlingen gör ett bra jobb. Men jag förstår inte varför det ska vara så svårt att uppnå ett resultat och förmå människor att hitta varandra?

Projekt och småföretagare inom kultursektorn likställs med kommersiella bolag, trots att de lever under så skilda förutsättningar.

Varför inte ta vara på alla de eldsjälar som faktiskt kan göra skillnad och skapa förutsättningar för fler. Alla vi som bor på landsbygden bidrar också till ekonomin genom att vi alla handlar mat, använder oss av service och köper djurfoder.

Den svenska landsbygden kan inte överleva om inställningen hos de människor som arbetar i kommunal och statlig regi inte förändras. Dessa offentligt anställda är ofta den första nyckeln till att människor kommer i arbete och känner sig behövda. Att de kan utveckla idéer och kanske starta egna entreprenörskap.

Som i sin tur gör att människor vill stanna och bo kvar på landsbygden.

Arbetslösa måste ta sitt ansvar och vilja göra skillnad, inte passivt vänta på bättre tider. En fast anställning kommer inte av sig själv eller genom Arbetsförmedlingen.

Den som har viljan att arbeta utvecklas och känner sig både behövd och mer harmonisk, visar forskningen. Allt handlar inte om resultatet i plånboken.

Ska det fortsätta så här så kommer alltför få kultur- eller turismprojekt på den svenska landsbygden, företrädesvis i Hälsingland, att överleva.

Finns det verkligen inte någon som är intresserad av att arbeta med att utveckla en verksamhet kring Hälsinglands Kulturarv, med lantrasdjur, byggnadsvård, odling och naturbruk?

Nina Östman

kulturproducent

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons