Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är detta slutet för KD?

Partiordföranden Göran Hägglund (KD) leder visserligen över utmanaren, partiets andre vice ordförande Mats Odell, men siffrorna är direkt oroande för sittande ordförande.

Annons

Av 26 distrikt har han stöd av 18, fem stöder Odell men så mycket som en tredjedel av lokalavdelningarna stöder Odell.

Det är inte lustigt om valberedningens ordförande Påhlsson-Ahlgren är förvånad över det klena stödet för partiledaren.

Vad Mats Odell gör i den uppkomna situationen utöver att resa land och rike runt, vilket i och för sig ska lovordas, är att försöka sig på ett svårt aktstycke. Samtidigt som han säger ifrån om att han inte är någon ”kristen högerkandidat” ger han tydliga, och förfärande för det svenska rättssamhället, förslag på hur han exempelvis vill ha lagstiftningen på abortområdet. Den personal som av samvetsskäl inte vill göra sitt av samhället beslutade jobb ska kunna befrias från det! Var vi hamnar med en dylik lagstiftning inom omsorgerna, vården, utbildningen, kulturen och forskningen kan vi nog bara föreställa oss i vår vildaste fantasi! Odells huvudtes är annars att Hägglund är för klen förhandlare gentemot de andra regeringspartierna – och vi vet väl alla vilket parti som dominerar den svenska högerregeringen.

Hägglund har senaste tiden passiviserats. Trots att han är socialminister kan han inte driva äldreomsorgsfrågorna särskilt hårt. Efter Carema Care-skandalerna och när Moderaterna ”lånat” formuleringar av KD:s äldreomsorgsprogram känns det uppenbarligen inte så enkelt.

Som socialminister borde han ha kunnat driva frågan om ”barnhemsbarnens upprättelse” men det förstörde hans partikamrat Maria Larsson genom ett direkt politiskt taffligt agerande.

Vad gör då Hägglund i stället? Jo, han skriver en mångordig artikel om lussefirande i kyrkan! (Exp 27/11). Här tar han visserligen upp vikten av att fira ”ett katolskt helgon” men attacken är tydlig mot ”någon tjänsteman på Skolverket” som nog inte hängt med i utvecklingen. Kritiken blir skarpare när Hägglund kommer till ”kulturradikaler och värderelativister som ”nog i bästa fall är rädda för traditionella kulturuttryck och kristna värderingar”. Alltså en liknande argumentation han använde i den stora kampanjen mot ”verklighetens folk”, och som Odell verkar tycka mindre bra om.

Hur går det då? Ja, det avgör ju KD:s medlemmar 28 januari i Västerås men den intressanta politiska frågan är nog inte om den ”högerkristne Odell” eller en ”skadskjuten Hägglund” vinner. Frågan är nog om inte detta är slutet för KD som riksdagsparti som vi bevittnar! Med tanke på broderpartiernas starka dominans i EU är detta inte i första hand ett tecken på svenska KD:s svaghet – utan ett tecken på det starka Nya Moderaternas dominans och smartness i svensk politik.

Örjan Fridner (S)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons