Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är detta ett Sverige som ni är stolta över?

/
  • Afghanistan den 9 mars, ännu en död person tas om hand.

Jag är chockad och förtvivlad. Jag trodde att jag levde i ett land där den viktigaste grundpelaren handlade om människors lika värde och okränkbarhet. Där lagar och regler var till för att ge skydd och garantera en rättssäker behandling, skriver Ing-Marie Mårtensson.

Annons

Civilbefolkningen engagerar sig, ställer upp och visar medmänsklighet, men myndigheter och beslutsfattare står för ett system där människor, gång på gång utsätts för kränkningar och felaktigheter.

Sedan tre år har vi i vår familj delat vårt liv med en av dessa unga människor som utsätts för terror i form av vårdslös hantering av myndigheter, fråntagande av alla rättigheter och allt människovärde, ändlös väntan och hot om utvisning till misär och våld

Han var 15 år och hade inte sett sin familj på mer än två år. Han blev emottagen, fann sig tillrätta och han fick börja i skolan. Han trodde att framtiden skulle börja. Men här började en för honom lång, mödosam och kränkande resa av ett helt annat slag än den riskfyllda resa han hade lagt bakom sin rygg.

Under asylutredningen fick han veta att det var han, som asylsökande, som skulle bevisa sin ålder och han fick förslaget av Migrationsverkets tjänsteman att låta röntga sina tänder. Detta var en ifrågasatt metod för att åldersbestämma, men det visste ju inte han. Han gjorde som han blev tillsagd.

Åldersbedömning. Kanske över arton, kanske inte. Utlåtandet gav inget tydligt svar men Migrationsverket bestämde i alla fall att ändra hans ålder med tre år. De behövde inga bevis, de kunde bara godtyckligt bestämma. Plötsligt ansågs han inte vara i behov av något av det som man nyss hade ansett vara nödvändigt, ingen god man, ingen kontaktperson, inget boende, ingen omsorg.

Avslag på asylansökan.

Utvisningsbeslut! Res till Afghanistan! Kom inte tillbaka!

Lämna in LMA-kortet, bort med dagersättningen … inte välkommen längre.

Inga rättigheter längre, bara ångest, rädsla och hopplöshet.

Hur ska han kunna åka till Kabul? Han känner ingen där, han äger ingenting och han har inga möjligheter att få skydd av myndigheterna där.

Via sociala medier ser han den våldsamma terror som pågår i Afghanistan, med en stor klump i magen. Det här är vad ni som styr i Sverige gör emot honom och mot alla unga som är i hans situation i dag! Det är ni som borde ha en klump i magen!

Den här pojken, hans asylärende, hans åldersbestämning, hans person, hans rätt, hans liv och hans framtid...

Er skuld till honom är oändligt stor!

Låt ungdomarna stanna! Vi behöver dem!

Ing-Mari Mårtensson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons