Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ännu en försämring för glesbygden

/
  • Öringfiske för husbehov bör inte förbjudas, menar Gunnar Heltzén.

Jag läste i tidningen häromdagen att det var slutfiskat med nät och att trolla i Storsjön, skriver Gunnar Hellzén som tycker det är en ny försämring för dem på landsbygden.

Annons

Tänk vad tiderna förändras. Jag och min hustru köpte en mindre fritidsfastighet i Hälsingland 1984. Den är från slutet av 1800-talet, och ligger vackert vid Storsjön, med mark som sträcker sig ut i sjön.

Husbehovsfiske har alltid ingått i fastigheten, vilket var en bidragande orsak till att vi flyttade upp år 1998, och bosatte oss permanent. Mycket av tjusningen att bo så här är just att kunna lägga några nät, och få lite färsk fisk. I regel blir det någon gädda och några abborrar, och ibland en och annan sik.

Under dessa drygt 30 år som jag fiskat i Storsjön, har jag fått en (1) så kallad storöring på cirka fyra kilo. Det visar att det inte är vi som bor och fiskar i sjöarna, som utgör något hot mot dessa öringar. Tvärtom håller vi nere beståndet med gädda, som nog utgör det största hotet mot öringens överlevnad. Det så kallade rovfisket på dessa öringar sker ofta av folk utifrån, med båtar utrustade med ekolod och ett stort antal trollingspön.

Att begränsa den typen av fiske kan nog vara berättigat, men att ta bort ortsbefolkningens möjlighet till husbehovsfiske är väl ändå att ta i, och saknar all rim och reson. Att värna naturen och dess vilda djur, tycker jag är helt rätt, men det får inte gå till överdrift. Det måste finnas en balans, som folk i gemen kan acceptera. Så tänk om och tänk rätt.

Gunnar Hellzén

Sörvälje

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons