Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Andefattigt, Björn Brink

Jag har under hela mitt yrkesliv jobbat i landstingsvärlden och fått uppleva en otrolig utveckling på medicinens område.

Annons

Somliga av mina belackare till exempel vissa chefer inom landstinget har påstått att jag som kämpat för Hudiksvalls sjukhus bevarande inte har förstått att nya tider betyder nya och ändrade arbetsformer. Naturligtvis begriper jag att allt inte kan vara som det alltid varit men har man bestämt att det ska finnas ett akutsjukhus så måste man inse att det ena ger det andra. Man kan inte flytta vissa verksamheter eftersom kompetensen försvinner då och därmed möjligheten att bedriva akut sjukvård. Detta enkla faktum tycks vara omöjligt att förstå för vissa. Detta sagt om den skrotade (?) strategiska planen.

Administration behövs förstås men som den nu bedrivs är den ohanterlig och dyr. Besluten långt från verksamheten och verkligheten är det inte bara jag som protesterar emot. Exempel: förändringen av villkoren för läkarsekretare med kaos som följd, divisionaliseringen där besluten hamnar långt från sjukvårdsarbetarna och ett idiotiskt förslag som föreligger om att ytterligare glesa ut vårdpersonalen på avdelningarna.

Jag anser att det är en medborgerlig skyldighet att rösta men i landstingsvalet är det svårt att veta på vilket parti. En sak är dock klar: förändring behövs för att vi ska få arbetsro och uppfylla politikernas slagord ”patienten i centrum”.

Frågan i min insändare var: vem i hela världen kan man lita på?” Svaret är i alla fall för mig inte Björn Brink som avslutningsvis betraktade sig själv som representant för ett klokt politiskt ledarskap. Vi sjukvårdsarbetare kan tyvärr ge mängder av exempel på motsatsen.

Kjell Lundberg, Forsa

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons