Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Abraham diktar; Moses, Jesus och Muhammed tolkar

Läkaren Kjell Norlin (
9/3
) har tagit min artikel (
1/3
) om Carl von Linnés och Pontus Wikners gudssyn, som skäl att försvara Bibelns ord; delvis ursprung till judendom, kristendom och islam, skriver Kelvin Ekeland.

Annons

Det roar mig när mina otydliga tankar föder andra. Men det finns fog för klarläggande.

Religionen visa det heliga som de troende vill leva upp till. Det fina med Wikners och Linnés slutsatser är att de tar bort behovet av en religion. Vi delar det gudomliga i en ständig pågående skapelse. Allt är Gud. Lösningen är elegant.

Pontus Wikner arbetade för professor C J Boström (1797–1866) i Uppsala. Boström ägnade sig åt teodicégåtan. Jerker Sjölander väckte frågan. När han fann Gud mötte ett mysterium. Antingen vill Gud utplåna ondskan, men kan inte. Eller så kan Gud det, men vägrar. Eller så varken kan eller vill Gud.

Om Gud vill men inte kan är Gud svag, vilket är emot heligheten. Om Gud inte vill är Gud ond. Om Gud varken kan eller vill är Gud både ond och svag och därför inte Gud. Men om Gud vill och kan, vilket går ihop med vad man vill tro, varifrån kommer då det onda och varför gör Gud inte slut på det?

Enligt Boström kan filosofin leda till det fullkomliga vetandet och vara identisk med Guds allvetande. Wikner fångades av den gamle Boströms idé om en prövande Gud. Men när han följer Boströms tankar hamnar han i ett läge där allt levande, hela naturen och universum är besjälat av ett annat väsen, i vilket allting är ett. Han kunde inte fortsätta Boströms forskning utan sökte sig till Norge.

Kelvin Ekeland

Norrbo

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons