Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Op-ed: Kultursponsringens dilemma


Sällan har väl en musikgrupp fått så mycket gratis reklam som hip hopgruppen Kartellen som i förra veckan bokades av festivalen Peace & Love, för att sedan avbokas för att slutligen bokas på nytt.

På samma sätt som Socialdemokraterna lyckades med konststycket at varje år på första maj demonstrera mot sig själva under sitt sju decennier långa maktinnehav har Kartellen lyckats med att samtidigt vara det mediala etablissemangets främsta kelgrisar och bibehålla sin bad boystämpel.

När festivalen Peace & Love meddelade att de bokat Kartellen deklarerade de att de var "barnsligt stolta" över bokningen. När sedan en av festivalens huvudsponsorer, Dalarnas Tidningar, drog sig ur samarbetet på grund av att de inte ville förknippas med gruppen fick festivalen kalla fötter och avbokade spelningen, med motiveringen att gruppen inte var förenlig med festivalens värderingar. Detta upprörde många, inte minst bland artister, som menade att festivalen utövade politisk censur, vilket i sin tur fick festivalen att ändra sig på nytt och åter boka bandet.

Det är lätt att förstå att Dalarnas Tidningar inte vill vara med och finansiera ett framträdande av en grupp som poserar med och gör reklam för en av landets mest våldsamma och extrema politiska grupperingar. Samtidigt pekar hela historien på kultursponsringens dilemma: å ena sidan är det orimligt att kräva av den som frivilligt donerar pengar till en kulturell verksamhet att de okritiskt skall ställa upp på att förknippas med vilka uttalanden eller politiska manifestationer som helst. Om potentiella sponsorer upplever att deras varumärke riskerar att sjanghajas till politiska manifestationer utan deras medgivande riskerar det att innebära slutet för kultursponsringen.

Å andra sidan, om finansiärerna börjar resa synpunkter på de medverkande artisternas politiska ståndpunkter har de placerat sig på ett sluttande plan som varken gynnar kulturlivet eller sponsorerna. Det måste vara möjligt att inom kulturlivet uttrycka kontroversiella, radikala och obekväma åsikter.

Men kulturlivet är ingen frizon där vad som helst är tillåtet. En konstnär som begår ett brott straffas enligt lagen precis som vilken annan medborgare som helst. En kulturpersonlighet som uttalar sig i offentligheten får stå för sina uttalanden precis som vilken annan offentlig person som helst. Om en sponsor inte vill förknippas med vissa politiska åsikter eller exempelvis våldsromantik måste det vara upp till den enskilda sponsorn. Detta bör dock vara tydligt överenskommet redan när sponsorsavtalet ingås. Om festivalen på något sätt brutit mot det ingångna avtalet är det rimligt att Dalarnas Tidningar avbryter samarbetet. Om inte kommer deras agerande att skapa en rädsla hos arrangerörer som riskerar att leda till självcensur vid framtida bokningar.

De som verkligen har agerat märkligt i historien om Kartellen är dock festivalledningen för Peace & Love. Om bokningen av Kartellen nu var oförenlig med festivalens grundläggande värderingar, hur kommer det sig då att de i första skedet var barnsligt stolta över att ha bokat dem, och hur kommer det sig att de sedan ändrade sitt beslut på nytt? Betyder inte de grundläggande värderingarna något längre bara för att Stefan Sundström blivit sur? Oavsett vilket beslut festivalledningen landat i borde de haft ryggrad nog att stå upp för det. Tydlighet tjänar alla på.