Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Önskas: Ärligare politiker

Kommentar till Åsa Lindestams insändare (21/11). Lindestam är ju en väl insatt person i poltitiska frågor, såväl inrikes som utrikes.

I egenskap av riksdagsledamot och position i OSSE måste hon ha en bred inblick i politiken. Dessutom har hon också varit verksam som förskollärare och rektor.

I sin debattartikel går Lindestam till rätta med den förra regeringen, Alliansen. Hon skriver bland annat att "under de senaste åtta åren har arbetslösheten stigit, skolresultaten sjunkit". Efter ytterligare uppräkningar av försämringar i samhället gör hon sin sammanfattning:

"Tyvärr verkar de borgerliga ha tagit få lärdomar av sin tid vid makten." Hon anser att det är samma misslyckade politik som läggs fram och att detta är en politik som svenska folket röstade bort i valet. Tillåt mig tvivla.

Efter valet har vi sett hur gapet mellan Alliansens och de rödgröna minskat. Under valrörelsen, som tyvärr blev ovanligt smutsig, kändes det som att vissa partier försökte bjuda över varandra, som på en sommarauktion. Om Alliansen ville investera ett visst antal miljoner i skolan, så lade oppositionen ett högre bud.

Efteråt, när de rödgröna nu är i regeringsställning, visar det sig att de har svårt att leva upp till alla guldkantade löften. Gustav Fridolin är ju ett rart exempel. Han lovade lärarna minst 10 000 kronor mer per månad. Av detta blir det kanske en tumme ...

Vi är nog många som hade önskat ärligare politiker och som i dag undrar vad oenigheten mellan regeringspartierna kostar oss. Fredrik Reinfeldt efterlyste flera gånger information från Löfven om vilken politik han hade för avsikt att driva om han fick makten. Fick vi väljare någon konsumentinformation om detta? Nej! Vi kan klaga på falsk varudeklaration.

Löfven talar så vackert om en samarbetsregering och Åsa Lindestam följer upp det: "Det finns beröringspunkter mellan de två förslag om att det krävs resurser för att vända skolresultaten."

Och då är cirkeln sluten. Jag reagerar starkt mot beskrivningen av att det är Alliansens fel att skolresultaten sjunkit. Jag har arbetat i skolan i 44 år – 1960–1984 – som utbildad småskollärare, vidareutbildade mig till speciallärare och specialpedagog och arbetade i Söderhamns kommun i den professionen från 1993 till min pensionering 2005.

När jag började min tjänstgöring i Söderhamn fanns ett mycket bra samarbete mellan speciallärarna i kommunen. Vi försökte träffas några gånger per år för att diskutera pedagogiska frågor och vidareutbilda varandra. Tyvärr lades speciallärarutbildningen ned och med den också våra möten.

Nu ropar man på flera speciallärare och många tror att specialpedagog är samma sak. Icke! Speciallärare arbetar direkt med elever i behov av särskilt stöd, medan specialpedagogen är en skolledarresurs. När vi speciallärare och specialpedagoger visade på försämrade resultat, så var politiker inte med på noterna.

Lindestam var själv med på en utvärdering av ett projekt angående undersökning av läs- och skrivförmågan bland kommunens elever. Redan då visade det sig att resultaten var blandade ute i kommunen.

Vad gjordes? En skolledare yttrade: "Men de har ju 9 år på sig att lära sig läsa."

Ingen kommenterade detta, men jag frågade mig: Vad händer med de elever som inte kan läsa och skriva i åk 3? Blir de kanske bäst på att vara värst? Är det kanske de eleverna som inte har betyg som räcker till gymnasieutbildning?

Denna utvärdering skedde år 2000. Kommunaliseringen av skolan hade givit kommunpolitikerna tillgång till de tidigare för skolan öronmärkta pengarna. Det innebar att vi alltid fick veta att det inte fanns några resurser för de elever som enligt lag hade rätt till undervisning.

Söderhamn har stora kostnader för ungdomar som inte kan bo hemma. I skolan har vi alltid sagt: Det man inte har råd med när barnen är små, får vi betala mångdubbelt mera för längre fram. Förutom det mänskliga lidandet för dem det drabbar.

Lindestam skriver så vackert om alla människors lika värde, självförtroende och tron på att framtiden går att förändra. Jag skrev en insändare året efter jag pensionerats. Söderhamn hade en Vision 2012 om alla människors lika värde och att jante var borta för gott i vår kommun.

Jag trodde på detta och gjorde ett inlägg om hur det kunde komma sig att en kommun med arbetarstyre inte såg till de elever som var i behov av särskilt stöd. Jag var inbjuden till BUN för att berätta mera. Jag berättade en del om elevernas situation och bad politikerna ställa frågor. Men ingen hade något intresse av att få veta mera.

Forskaren och författaren Johan Wennström föreläste i tv under augusti. Hans bok Lärare utan frihet – när vänstern och högern kidnappade lärarprofessionen ger en intressant bild av vad som hänt med läraryrket. Innan valet så gick ett program på tv, Sveriges bästa skitskola. Där klargjordes också att såväl S som borgarna har haft sina fingrar med i nedrustningen av skolan.

Så kanske det är dags att samarbeta för vår framtids skull. Men då måste vi vara så ärliga att vi kan erkänna de egna misstagen och inte bara komma efter valet och kräva att vissa ska ta sitt ansvar för landet.

Alla medborgare behöver ta sitt ansvar för vårt land.

Maj-Louise Nordlund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel