Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Omfamnad av nostalgin

Annons

Att gå igenom en nära anhörigs personliga tillhörigheter är både spännande och skrämmande – man vet ju inte vad man kan finna?

Låda efter låda med hemligheter, pärm efter pärm med ett liv som varit rikt, fylligt och långt. 96 år långt om man ska vara riktigt petig.

Vad sparade farfar på? (För det var hans tillhörigheter jag gick igenom). Vad skulle jag hitta? Drömmar som aldrig uppfylldes, kärleksbrev, historiska omvälvande dokument som avslöjade något som skulle skriva om historien?

Farfar var en tidningsmänniska – precis som jag.

Under en period var han faktiskt styrelseordförande i Hudiksvalls Tidning, det var innan jag klev in på samma karriärbana men under årens lopp har vi diskuterat journalistik otaliga gånger. Som kommunalpolitiker i skottgluggen under många år hade han ofta en helt annan syn på journalister än vad jag har.

Farfar gick bort hösten 2011 och jag har saknat våra diskussioner vid köksbordet i Gnarp där vi kastade oss mellan nutid och dåtid, politik, etik och journalistik.

Nu satt jag helt plötsligt med farfars liv i mina händer.

Hans klippböcker. Hans kartonger. Hans tankar.

Det var meningen att min pappa skulle ha gjort grovsorteringen, men han hann gå bort innan han kom till pärmarna och de sista privata kartongerna.

Det var också en av anledningarna till varför jag kom till Hudik för några dagar sedan.

För att låta mig omfamnas av nostalgin.

Under de första timmarna i tillbaka-i-tiden-helgen stängde jag in mig i en källare i huset där allt förvarades. Med spänning öppnade jag den första pärmen med pressklipp och jag förstod direkt vad farfar sparat på: Allt.

Min farfar var helt enkelt den gamla generationens Google.

Åtminstone vad gällde Nordanstigs kommun.

Varje liten händelse som någonsin stått i Hudiksvalls och Sundsvalls Tidning om Nordanstig fanns urklippt och fastlimmat på sidorna. Det var sida upp och sida ner om debatter och artiklar angående ålderdomsvård, idrottshallar och bemärkelsedagar. Ibland fanns en artikel om eller av mig inklämt mellan Centerkvinnornas årsmöte och Gnarpsviljan.

Det fanns anteckningar här och där och jag insåg att farfar gått tillbaka då och då och gjort sitt eget arkiv av ämnen som han tyckte om, eller inte ville glömma.

Resten av familjen drev med mig, tjejen som aldrig kan slänga något, men jag står för att jag tillhör hamstersläktet; vi som vill spara allt utifall att.

Nej, jag hittade inga hemligheter eller världsscoop, inga spännande historier att förtälja här heller – men i böckerna, i hans darriga handstil på bilder eller artiklarna om mig, kunde jag höra hans röst i mitt inre och hjärtat fylldes av kärlek.

För en helg var jag tillbaka vid köksbordet i Gnarp och farfar var inte död, pappa levde och allt var bra.

#throwbackweekend blev #throwbacklove och för det är jag tacksam.

PAMELA ANDERSSON från Hudiksvall är chefredaktör på ToppHälsa och vann i måndags priset för Årets Kurage 2013 med motiveringen … för att du visar en kämpaglöd snudd på utomjordisk och delar med dig av den svåraste av resor, så att vi andra kan inspireras och få perspektiv på vad som är viktigt i livet…