Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om vikten att våga vara eljest

/

Jag erkänner. Jag pratar med e istället för ä. Speciellt när jag blir arg dyker mina e:n upp. Det tycker min man är kul. Jag försöker att säga trÄd och Älg, som man gör här, men det är inte lätt för en upplänning att flytta till Hälsingland. I början satt jag ofta som ett frågetecken här ord som ”jollig” eller ”slög” dök upp. ”Du är ju inte riktigt normal”, säger man i Uppsala.

Annons

Jag gillar inte det ordet; Normal! Den som hittar den helt normala människan får gärna höra av sig till mig. Jag har i alla fall inte stött på någon sådan, inte ens i böckernas värld och jag har läst ganska många böcker…

För visst är det konstigt att folk strävar på för att verka så normala som möjligt, göra som alla andra och för guds skull inte sticka ut från mängden. Vi har alla några skavanker och egenheter, så varför gömma dem? Allt beror ju på ur vilket perspektiv man ser det. Att vara annorlunda kan ju vara en tillgång i rätt sällskap och miljö.

Med stor sannolikhet bär både du och jag på ”eljest-genen”, som författaren P-O Enquist kallar den. Han menar att vi alla ”har en mycket speciell begåvning som närmar sig genialitet. Det påminner om ett kugghjul. Den lilla kuggen måste hitta en motsvarande del inom verkligheten där den passar. Då blir alla genier…”.
Enquist är något på spåret. Kanske är vi genier lite till mans, om vi låter våra egenheter blomstra.

Man kan till exempel fundera på hur långt traktens originelle konstnär, Lim-Johan, hade gått om han hade uppskattats som den begåvning han var. Om hans ”eljest-gen” hade fått möjlighet att haka i rätt kugge. Om omgivningen hade varit mer tillåtande.
För mig öppnar böcker upp nya perspektiv. De ger mig aha-upplevelser, som jag inte skulle vilja vara utan. Genom att läsa många olika sorters böcker eller genom att samtala med många olika sorters människor fyller vi på toleransen för våra olikheter.

Jag är övertygad om att vi alla kan bli bättre på att ta till vara på det som först kan te sig lite konstigt.
Böcker är en väg att gå.

Trots att jag först hade svårt att förstå mig på alla egendomliga ord och uttryck som används i Hälsingland, har jag hittat min rätta plats här. Jag tror att hälsingarna har accepterat mig, fast jag betonar orden annorlunda och stundtals kan vara både jollig och slög.


Anette Helgesson

Bibliotekarie i Edsbyn, bokbloggare och agerar även som Feelgoodbibliotekarien i diverse digitala medier, som till exempel Facebook.

Annons