Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om jag bara hade vetat…

Undrar hur många gånger som fördomar och förutfattade meningar har hindrat mig från att göra nya upplevelser och se nya möjligheter?

Annons

Kom att fundera över detta på grund av en måltid i en liten medeltidsstad i södra Frankrike förra veckan.

Med en omfattande meny på franska, i en miljö där ingen kunde något annat språk och med en dammig skolfranska från förra seklet, var det upplagt för ett gastronomiskt äventyr.

Jag lyckades förstå både viande och cremè brulée så huvudrätten och desserten var identifierade. Men förrätten? Jag frågade den vänlige kyparen. Fattade inte ett spår av vad han förklarade. Men tog hela trerättersmenyn.

Den oidentifierade förrätten bestod av små varma, saftiga köttbitar en vacker svart skål. Otroligt gott. Läckert! Så fantastiskt att jag helt enkelt måste ta reda på vad jag ätit.

Tyckte det påminde om fågel av något slag.

Försökte med den vänlige och tålige kyparen igen. Jag pekade på maten, flaxade med armarna och undrade om jag ätit fågel. Han fattade mitt uttrycksfulla teckenspråk och svarade non med ett brett leende.

Sedan började han skutta omkring på golvet med ett gutturalt kvackande.

Då gick det helt plötsligt upp för mig. Groda!

Frog, ropade jag.

Oui, svarade kyparen, som visade sig ha dolda talanger för engelska.

Vilken tur att han inte sade det innan, för då hade jag missat denna smakupplevelse.

Visserligen vet jag mycket väl att grodlår är en delikatess på finare restauranger. Grodlår har så stor efterfrågan att grodpopulationen blivit lidande i länder som Frankrike, Italien och Belgien.

Men jag tror knappast att jag skulle ha beställt det med berått mod om jag bara vetat. Mina fördomar och förutfattade meningar skulle nog ha hindrat mig.

Förmodligen är jag inte ensam om denna trygghetsfobiska, nästan lite fega hållning. Man vill veta och vara säker.

De flesta av oss är kanske lite avvaktande, reserverade för det som är nytt och oprövat. Inte bara när det gäller mat, utan när det gäller nya företeelser eller förändringar av olika slag.

För egen del skulle jag ibland önska mig lite större djärvhet, lite mer spontanitet och lite mer sorglöshet.

Även om det var läckert med grodor, hade det inte varit någon större katastrof att inte ha gjort den upplevelsen.

Risken finns att man under årens lopp missat mycket mer och viktigare grejer bara för att man inte vågat.

Men varför gräma sig över det nu. Bättre att äta, dricka och vara glad så länge dagen varar.

Att det sedan slinker ned en och annan groda ger bara tillvaron lite extra krydda.