Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Om att leva med psykiskt sjuk förälder

Man har rätt att vara ett lyckligt barn även om man lever med en förälder som är psykiskt sjuk. Om det handlar pjäsen Det tar tid att bli ung.

Annons

Den turnerande skolföreställningen Det tar tid att bli ung spelades i går för högstadieelever på Iggesunds Folkets Hus . I pjäsen får man lära känna Sara, Josef och Gustav, tre barn som tvingas ta en vuxens ansvar alltför tidigt. Den musikaliska inramningen står Pär Ulander, uppvuxen i Delsbo, för med sitt dragspel.

Saras mamma lider av bipolär sjukdom och när hon inte är inne i en deprimerad period shoppar hon maniskt upp alla pengar. Sara vaktar sin mamma, lagar mat och försöker på olika vis få ihop pengar till hushållets räkningar.

Josef lever under enorm press med en suicidal mamma som skoldagarna igenom bombarderar sin son med sms om hur dåligt hur hon mår.

Gustav bor med sin far som både dricker och misshandlar Gustav och hans yngre bror. Gustav axlar förälderrollen och ser till att lillebror får mat, tvättar sig och kommer till tandläkaren. Föreställningen är full av situationer att skratta åt, men visar knivskarpt hur barnens behov hamnar helt i skymundan av den sjukes och att barnen till slut inte får plats att vara just barn.

Gemensamt för de tre är att de inte berättar för någon hur de har det, skammen är påtaglig, och det är det vanliga beteendemönstret som teatergruppen MolièreEnsemblen vill bryta.

- Som samhället och socialtjänsten fungerar idag är det många barn som inte får hjälp. Men vi vill få dem att förstå att det inte är deras fel, att de har rätt att vara glada och att det är bra att prata om det, säger Amanda Klasa Fornhammar, en av de tre skådespelarna.

Pjäsen är baserad på verkliga livsöden och i slutet berättar Sara för publiken om vad som kom att bli hennes brytpunkt:

- Allt vände den dagen jag slutade skämmas för att min mamma var sjuk.