Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Olivia lämnade vardagen för London

För åtta månader sedan satte sig Söderhamnstjejen Olivia Lilja på ett flygplan till London. Framför sig hade hon ett år som skulle komma att fyllas av nya vänskaper, upplevelser och värdefulla erfarenheter.

Idén att jobba som au pair har Olivia Lilja haft sen början av gymnasiet, men jobbet i London kom som en slump. Det var faktiskt via Facebook som hon fick höra talas om det.

– Familjens tidigare au pair skulle sluta och hon skrev på Facebook att familjen sökte en ny. Min morfar såg det och tipsade mig, säger Olivia.

Hon skrev till familjen att hon var intresserad och redan kvällen efter pratade hon med dem i telefon. Sedan var det klart.

– Det blev kanske lite hipp som happ då det blev bestämt så fort. Jag hade inte anmält mig via en agentur utan jag hade bara tur och gled på en räkmacka, säger Olivia och skrattar.

Nu i efterhand är hon glad att det blev så som det blev.

– Jag tycker det är skönt att vara just här, där jag kan åka hem och hälsa på, jämfört med om jag skulle vara i USA. Jag har småsyskon och en stor familj som jag vill träffa ofta.

Att åka iväg och jobba i ett helt nytt land där man inte känner någon sedan tidigare kan för många kännas läskigt och nervöst.

– När jag åkte var jag helt ensam, men det sköna är att alla som kommer hit är i samma situation. Alla är desperata efter att ha någon att vara med. Det tog kanske tre dagar, sedan hittade jag ett gäng, säger Olivia.

Vill man lära känna andra svenskar i London är det inte särskilt svårt.

– Till exempel har Svenska kyrkan har mycket aktiviteter för ungdomar. Man går dit och efteråt kanske man går ett gäng till svenska puben och sitter där ett tag och pratar. Det går väldigt fort att lära känna folk, det är inget man behöver oroa sig för.

Hon har bland annat lärt känna två au pairer som hon umgås med i stort sett varje dag.

– Eftersom vi har ungefär samma tider på dagarna är det lätt för oss att umgås. Vi har kommit varandra otroligt nära och blivit som en familj oss emellan, då man inte har ett riktigt familjeliv här.

Timmarna mitt på dagen, då barnen går i skolan, är Olivia ledig och kan utnyttja tiden hur hon vill. Även helgerna är hon ledig. Att hitta på saker att göra i London är inte svårt, tycker Olivia.

– I helgen var det fint väder och då bara hängde vi i olika parker. För någon vecka sen åkte vi till Shoreditch i norra London och gick på marknad. London är så stort, vill man upptäcka det blir det heldagsutflykter.

Att vara au pair kräver vissa egenskaper tror Olivia.

– Man ska vara ansvarstagande, ha koll på läget och inte vara rädd för att ta beslut. Du är ansvarig för någons barn och du är med dem hela veckorna. Sedan är det såklart bra om man är rolig, gullig och påhittig.

Jobbet som au pair pågår vanligtvis tills skolan slutar. Då barnen Olivia jobbar med är svenskar kommer de åka till Sverige i några veckor och Olivia följer med. Hennes jobb slutar sent i juli.

– Det har varit ett helt fantastiskt och underbart år på alla sätt och vis och familjen har faktiskt frågat om jag vill stanna ett år till, men jag vill komma vidare, säger hon.

Olivia berättar att hon så småningom vill studera på universitetet och har funderat på flera utbildningar. Vad hon tänker göra nu till hösten är dock inte bestämt än.

– Eventuellt flyttar jag och jobbar ett halvår eller så. Jag måste kunna finansiera de pengar som jag på något vis tappat bort här i London. Man kan så klart flytta hit och bara jobba och spara vart enda öre som man tjänar, eller så kan man göra som jag och mina kompisar, spendera alla pengar man tjänar på att upptäcka London och göra saker varenda dag. Det känns som vi då får mer valuta för pengarna än att spara dem. Det blir vad man gör det till.

Det var mycket som var nytt för Olivia när hon först kom till London, men nu känner hon sig hemma i staden.

– Första veckan kändes det jättekonstigt att höra alla prata engelska hela tiden och jag höll på att bli påkörd hundratals gånger, för jag var inte van vänstertrafiken. Nu är det tvärtom, när man kommer hem till Sverige tycker jag bilarna kör åt fel håll. Först när jag kom hit tänkte jag att jag aldrig kommer lära mig hur den här staden fungerar. Men nu kan jag den utan och innan. Det är ganska otroligt med tanke på hur stor den är. Känslan är häftig. Det roligaste är dock ändå att jag fått se och upptäcka så mycket och fått göra så mycket roligt. När jag kom hit var det London som ägde mig, men nu är det jag som har övertaget.

Lisa Nordahl