Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olika hur vi konsumerar

/

Annons

Det är fredag och än fler får besked i Sverige om att deras insatser på arbetsmarknaden inte kommer att behövas. Sony Eriksson varslar 2 000, och snart höjer ingen på ögonbrynen längre. Vi har vant oss. Och hur tragiska de än är för alla inblandade och för det samhälle vi alla är en del av är de där beskeden om varsel nu del av vår vardag. En del vi inte är lämnade med något annat alternativ än att hantera.

Vi har tydligen slutat resa långt läser jag någonstans. Ticket, har jag för mig, är det som säger oss att vi i dessa bistra tider reser runt i Europa istället för långt, långt bort. Om vi över huvudtaget reser. Det vill säga.

Och ska vi boka biljetter, är det nog klokt att kolla upp hur det egentligen är ställt med flygbolagens ekonomi. I valet mellan SAS och Alitalia på vägen mot semesterdagarna faller valet på SAS, eftersom Alitalia tydligen är konkursmässigt, enligt ekonominyheterna jag läst. Det finns få vägar runt krisen. Ens med flyg.

Köper Newsweek. På deras omslag har krisen aldrig riktigt hänt. I alla fall inte den här veckan.

”The case for Luxury” eller på svenska ”Ett slag för lyx” lyder rubriken på förstasidan. Och då pratar vi inte om ett slag som i oj-vad-det-går-dåligt-för-lyxsegmentet. Nej. Den där artikelserien handlar istället om att vi slår ett slag för lyxkonsumtionen i dagarna av kris. Eller. Vi och vi. De som fortfarande har råd och antagligen alltid kommer ha råd. De som står höjda över ekonomiskt armod och varsel. De som reda har och tydligen fortsätter köpa än mer enligt Newsweek.

Så jag läser igenom det hela. Och inser att yta är allt, även i dessa dagar. En yta som skall vara a) väl polerad, men b) inte väl polerad på ett sätt som syns.

För även om lyxkonsumtion i fråga om klockor och kläder fortsätter frodas handlar det nu om att återgå till grunderna, om modehus som spelar på sitt arv i sin försäljning, om klocktillverkare som skalar av modellerna för att göra dem mer passande för tider av ekonomisk ökenvandring, om restauranger och hotell som erbjuder kvalité med extra allt utan något extra. När krisen slår en hel värld vill de som har inte skryta med att de har, även om de på intet vis slutar konsumera.

Det finns helt enkelt en klass som uppenbarligen inte behöver bry sig. Det finns journalister som heter Jonathan Tepperman som skriver tre sidor artikel i Newsweek om sin garderob och varför det är så bra att köpa kvalité istället för billigt skräp. (Som om inte de som har råd med kvalité alltid köpt det. Istället för billigt skräp.)

Det finns även journalister som heter Nick Foulkes som stolt förkunnar att han är en snobb och som sådan inte vill att hans lyx skall vara till för alla.

Det finns helt enkelt individer som inte berörs av de där varslen och som pratar om tårta när andra pratar om barkbröd. Vilket mest känns väldigt otidsenligt. Eftersom vardagen för majoriteten inte handlar om att fortsätta leva som om krisen aldrig hänt.

Mer läsning

Annons