Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olika former av symbios

/

Diana Andersson, Delsbo, ger sin bild av människan och livet i en omfattande utställning som fyller hela Kvarnen i Söderhamn.

Annons

Det är en mäktig känsla att komma in i Kvarnens nedre utställningshall och mötas av ett femtiotal av Diana Anderssons skulpturer uppställda på grå podier, samma färg som rummets träkonstruktioner. Ljussättningen är också annorlunda, endast en del av varje skulptur är kraftigt belyst, vilket ger en speciell skärpa och skuggverkan.

Arrangemanget för tankarna till ett galleri med antikens skulpturer, på Medelhavsmuseet eller liknande. Diana Andersson ger oss direkt ledtråden till den grund hon arbetar utifrån, de klassiska skulpturtraditionerna. Huvuddelen av hennes skulpturer är gjorda i marmor från Italien. Samma marmor vi vant oss se i de hjältebyster som pryder Greklands och Italiens kolonner och kyrkor över hela Europa.

Men den marmor Diana Andersson bearbetar i Taggatorpet i Delsbo blir inga hyllningar till gudar eller slagfältets segerherrar, utan till det goda i människan och våra bindningar till varandra. Till vårt behov av, och längtan efter, att ge och få närhet och kärlek.

Många av hennes skulpturer föreställer djur på olika sätt. Det är sällan djur som vi är vana att se dem, även där river hon upp invanda tankespår. Hennes djur är kombinationer av flera olika, ofta med inslag av människliga kroppsdelar. Jag tror det är därför de också talar så direkt till oss.

Ibland blinkar hon ändå till antikens skulpturer och ideal, som i skulptur Arv och Miljö på Kvarnens övervåning. Där ligger en soldat med handen på en kolonn. Kroppen är både djur, tiger kanske, och människa, med taggar längs hela ryggen. Hjälmen kröns av ett kräldjur.

Det är egentligen så långt från antikens och romarrikets krigiska ideal man kan komma.

Jag fastnar speciellt vid två andra kamper som Diana Andersson skildrar i flera av sina verk, både i skulptur och i flera av de närmare hundra teckningar som förutom de sjuttio skulpturerna ingår i den stora utställningen.

En sådan kamp är mellan modern och barnet. Mellan barnets längtan efter oförbehållsam närhet och acceptans och modern/kvinnans kamp för att leva ett eget liv.

Tydligast är den i den lilla skulptur Mor och Barnsituation. Där är kattmamman och ungen uthuggen i samma runda sten, hopslingrade. Modern håller hårt om ungen, men visar samtidigt tänderna och lägger öronen bakåt när ungens ansikte kommer för nära.

Temat återkommer i flera av hennes verk med madonnor och barn.

Diana Andersson skildrar i flera verk även en annan kamp, en inre, mot dualismen som finns i allas personlighet, men speciellt starkt i den som lider av bipolär sjukdom. Skulptur Schizofreni är ett kvinnohuvud som ockuperats av en markattsliknande varelse som klamrar sig fast på huvudet och håller för hennes öron.

I närheten står Siamesbrottning med två teckningar som behandlar samma tema bakom.

Skulpturen är en skakande skildring av två sammanvuxnas omöjliga kamp för frihet från den andre. Var vi hittar liknande sammanlänkningar får var och en fundera över.

I somras var Diana Andersson en månad i Colonnata, Carraras i Italien i ett projekt med sju skulptörer med rötter i olika länder.

Flera av skulpturerna tillverkade under den perioden finns med på utställningen, de flesta underbara skildringar av den godmodiga grisen, ack, så plågad av människan.

Utställningen är arrangerad av Söderhamns konstförening och pågår till och med 19 februari.

Mer läsning

Annons