Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oksanen: Världen runt oss har inte stannat medan diskuterar vi glass

”Världen runt oss har inte stannat.”
I Sjöfartsmuseet i Tallinn stod hundraåringen Estlands president Kersti Kaljulaid i fredags förra veckan och höll tal inför gästerna på säkerhetskonferensen som är döpt efter Lennart Meri, det återigen fria Estlands första presidents efter etthalvsekel av ockupation. Jag var en av gästerna som hörde talet.

Annons

Hela talet finns att läsa på presidentens hemsida.

Kriget i Ukraina pågår, utan uppehåll, påminde president Kaljulaid oss om. Liksom betydelsen av ord, och vår oförmåga att kalla saker för dess rätta namn. Östra Ukraina är ingen frusen konflikt, det är ett krig. Georgien som också firar hundra år lever med delar av sitt territorium ockuperat. ”Vi väger orden försiktigt, och kallar ondskans ockupationslinje för något annat”.

Världen runt oss har inte stannat. Krig och ockupation fortsätter i vårt närområde. Utsikterna att det kommer att bli bättre är inte goda. Under konferensens seminarier rådde i stort sett konsensus mellan västliga bedömare och de som kommit till Tallinn med Kreml-regimens talepunkter. Inget förändrat beteende från Putin är i sikte. Det är snarast så att försöken att ”återupprätta” Rysslands ”storhet” kommer att bli viktigare ju närmare Putin kommer i slutet av sin regeringstid. En tid som tar slut av att han antingen avgår eller att den biologiska klockan sätter stopp. Ryssland är en ekonomisk dvärg (som Spanien, Sydkorea eller Australien) men med kärnvapen och revanschism.

Medan allt snurrar i högre hastighet så förskjuts normaliseringen. Orden som vi inte borde använda smygs på oss. Som att kalla ockupationslinjen i Georgien för den ”administrativa gränslinjen”.

Detta orwellska nyspråk används aktivt för att orsaka fullbordat faktum. Kersti Kaljulaid var 21 år när Estland återfick sin frihet efter Sovjetunionens ockupation. En ockupation som bland annat förnekades av utrikesminister Sten Andersson (S) så sent som 1989. Ett exempel på språkets makt som vi som svenskar har att skämmas lite extra för. Under middagen berättade Kaljulaid att hon åkt med ett brittiskt militärplan som var sprillans nytt, med ett undantag, där fanns gamla papperskartor ombord. Så gamla att de var från Kalla Kriget: ”…jag var djupt rörd av dessa kartor gjorde det glasklart för alla sina läsare: Estland - ockuperat; Lettland - ockuperat; Litauen - ockuperat.”

President Kaljulaid berättade också om ett besök i Ukraina, både på den ukrainska sidan och på den ryska sidan i de ockuperade områdena. Och skillnaden var tydlig. På den ukrainska sidan vågade människor skälla på politiker, på den andra sidan var rädslan ständigt närvarande. En rädsla som presidenten kände igen från uppväxten, där vissa frågor aldrig fick diskuteras utanför familjen.

Världen står inte still. Veckan efter Kersti Kaljulaids tal har gått i rasande hastighet. I Moskva har den nya svarta Komintern träffats. Parlamentariker från europeiska partier som på olika sätt är ”förstående” för Moskvas anspråk. Från Sverige deltog Sverigedemokraternas förre försvarspolitiske talesperson, försvarsutskottsledamoten Mikael Jansson. Han var i sällskap med sin partiledning i utbrytarpartiet som är Kremllojala, precis som sitt tyska systerparti.

Samtidigt kom USA:s Tysklandsambassadör med märkliga uttalanden om politiskt stöd till just sådana partier som var i Moskva. En viss frustration över uttalandet bland amerikanska UD-tjänstemän kunde noteras när budskapet om att den värderingsbaserade transatlantiska länken står fast upprepades, vad än ambassadören sagt.

Veckan har också sett regeringsbildning i Italien med en pro-rysk agenda och valseger i Slovenien för ett parti som inspirerats av Orbans Ungern. Och apropå Orban så lade sig den ungerske ledaren sig i makedonsk inrikespolitik genom att hylla ett extrempartis motstånd ”mot utländsk inblandning” (ni noterar ironin) mot en uppgörelse i det infekterade namnbråket med Grekland.

Här hemma har regeringen trots bättre vetande godkänt den ryska gasledningen NordStream 2. En ledning som av många säkerhetsbedömare helt enkelt beskrivs som hybridkrigföring framför allt riktat mot Ukraina. Genom att gas till Tyskland nu kan levereras utan transitländer går det att stänga av gas till Ukraina. Hoppet att stoppa bygget står nu till EU och att ett splittrat Tyskland ska ta sitt förnuft till fånga.

Kina var ett annat återkommande tema på konferensen. Den ekonomiska imperialism som det statskapitalistiska Kina börjar bli allt mer tydligt. Hur den ökande kinesiska påverkan ser ut i verkligheten fick Sveriges Radio erfara. Efter ett program blev man kontaktad av ambassaden och ambassadören (som bara kan ryska och kinesiska) Gui Congyou gästade studion för att förklara vad som är facit från kommunistpartiet när det gäller fängslandet av svenske medborgaren Gui Minhai och massakern på Himmelska Fridens torg.

Världen står inte still. Det går fort nu. Den svenska debatten tycks inte orka med så mycket mer än symboldebatter kring vilken glass man kan äta eller inte äta. Och om Ben & Jerryglassen ska bojkottas eller stödköpas. Vi flyr in i en glassdebatt istället för att se de stora bilderna.

Samtidigt står stora saker på spel i vår tid. Vi är närmare klippans stup nu än i början av årtusendet, och president Kaljulaid tryckte på vikten att inte förhandla bort principerna intill stupet.

”För att en regelbaserad, demokratisk, liberal världsordning ska kunna överleva måste vi sluta låtsas att vi inte är under tryck från de som anser att den starkes rätt är viktigare än frihet för nationer och människor”.

Ett sätt att göra motstånd är att kalla saker för dess rätta namn. Det pågår krig i Ukraina efter att Ryssland angripit landet 2014, delar av Georgien är ockuperade och Gui Minai är fängslad av den kinesiska regimen.