Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oksanen: Tunga besparingar i förbanden nästa år ser "fasansfulla ut"

Nu börjar konsekvenserna av Försvarsmaktens ekonomiska svårigheter att synas på förbandsnivå. Det kommer att göra riktigt ont på många ställen. Det kommer också att skada svensk försvarsförmåga både på kort och lång sikt.

Annons

Det som tar mest stryk är personalen, Försvarsmaktens viktigaste tillgång, när konsekvenserna på olika förband påverkar möjligheterna att göra ett bra jobb när effekterna kan handla om halverat inköp av övningsammunition, färre stridsfordon, struken övningsverksamhet och materiel som inte kan användas.

Det är vad som sker ifall inte ÖB Micael Bydén får de pengar han äskade i budgetunderlaget för lite mer än en månad sedan.

Läs mer: Fram med pengarna eller öka risken

För att klara av att leverera det som är beställt vill Försvarsmakten få tre miljarder kronor mer nästa år, två miljarder 2020 och ytterligare fem miljarder 2021. Beskeden är varken nya eller överraskande. Det handlar inte om att höja ambitionen utan ”bara” att leverera den tidigare låga ambitionen.

På presskonferensen när underlaget presenterades konstaterade ÖB att den "samlade omfattningen drabbar krigsdugligheten”.

Ord som att ”hjärt- och lungräddning behövs”, nästa år ser ”fasansfullt ut” eller blir ”bedrövligt” används för att beskriva läget.

Det är just den som sipprar fram just nu från olika håll. Ledarsidan har varit i kontakt med mer än ett halvdussin officerare i olika förband och vapengrenar. Under villkor om anonymitet och att det enskilda förbandet inte röjs har de berättat om en del vad som väntar om det inte sker ett tillskott. Ord som att ”hjärt- och lungräddning behövs”, nästa år ser ”fasansfullt ut” eller blir ”bedrövligt” används för att beskriva läget.

Samtidigt har Försvarsmakten strukturella problem med kostnadsberäkningarna vilket skaver i relationen med den politiska nivån; som olikheter i beräkningsmodeller jämfört med FMV och oenighet om vems ansvar det är att vissa saker saknats i tidigare underlag.

Här har Statskontoret fått ett uppdrag till slutet av året att utreda Försvarsmaktens ekonomiska underlag och lämna förslag för hur det ska bli bättre. Ett svidande underkännande om man så vill, eller ett välvilligt sätt att förbättra för den framtida dialogen mellan politiken och Försvarsmakten om man hellre vill. Men det hjälper inte läget här och nu.

En annan sak som också ställer till det är att Högkvarteret efter senaste kvartsseklet duktigt på att rusta ned och avveckla förmågor; medan man inte gjort motsatsen på lika länge.

En annan sak som också ställer till det är att Högkvarteret efter senaste kvartsseklet duktigt på att rusta ned och avveckla förmågor; medan man inte gjort motsatsen på lika länge. När man ska växa saknas kunskap om hur personalen ska vårdas. Organisationen beskrivs även som allt för toppstyrd och trög.

Rekryteringsmisslyckanden av personal ledde fram till förnyad värnplikt. Men kombinationen av tidigare tillkortakommanden, nya besparingar och hård konkurrens om arbetskraften gör läget utmanande. En officer beskriver avgångsrekord under 2017 från sitt förband och att personalkrisen nalkas på allvar:

”På en arbetsmarknad som lider av personal- och kompetensbrist ska vi försöka locka ungdomar till ett underbetalt jobb där dom förväntas offra sitt liv för landet. Försvarsmakten ska med alla andra arbetsgivare konkurrera om de för närvarande små ungdomskullarna, att inför plikten igen kommer inte på långa vägar lösa detta”.

Att klara av att utbilda värnpliktiga, hålla beredskap, genomföra internationella insatser, utveckla krigsförbandsförmågan och spara på förbandsnivå är också en till synes omöjlig ekvation.

Läs mer: ÖB saknar långsiktigheten i besluten

En annan officer konstaterar: ”Tillgängligheten och beredskapen som stående förband innebär står nu emot utbildning av rekryter, det går inte göra båda.” En tredje officer pekar på samma sak som ÖB under pressträffen; att förbandens krigsduglighet inte kommer att kunna höjas under 2019, snarare tvärtom. Detta samtidigt som ett av försvarsbeslutets mål har varit att krigsdugligheten ska öka.

Än omöjligare blir ekvationen då det säkerhetspolitiska behovet att växa finns här och nu och kommer att komma med bred enighet i Försvarsberedningen slutsatser för nästa försvarsperiod.

Det finns bara ett sätt att börja komma ur det här det här läget. Partierna i försvarsuppgörelsen, regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt Moderaterna och Centerpartiet behöver återigen ta sitt ansvar för helheten. Mer pengar här och nu och planeringsanvisningar för att brygga mot nästa försvarsperioder redan idag. Till det behöver Försvarsmakten en rörlig budgetpost de kommande åren för att kunna växla upp i möjlig och flexibel takt.

Det tar tid att bygga förmåga; leveranser kan ta år. Vilket illustreras av att nu dyker det upp saker som beställdes för en annan verklighet:

”Materielinköp som bestämdes för ett antal år sedan då omvärldsläget var ett helt annat ramlar nu in…” berättar en officer som påpekar att det också kan handla om materiel för internationella insatser, alltså sådant som inte har en plats i ett nationellt försvar.

Som det är nu har Försvarsmakten hamnat i det hopplösa vänteläget. Spara i väntan på att växa.

En annan beskriver situationen med underhållsekonomin för materiel som att man inte har råd att använda det man har och kan tvingas ställa hela system:

”Ambitionen nu är ju att behålla, eller till och med öka antalet anställda soldater samtidigt som vi ska grundutbilda fler rekryter. Så nu när vi behöver ha mer materiel ute vid förbanden så får vi order om att minska. Det går inte ihop.”

Som det är nu har Försvarsmakten hamnat i det hopplösa vänteläget. Spara i väntan på att växa. Kortsiktiga besparingar riskerar att utlösa en personalflykt när arbetsuppgifterna inte upplevs som meningsfulla och att förutsättningarna saknas att göra ett bra jobb. Det sker i ett läge när personalförsörjningen redan är i kris.

””Glappet” riskerar att få konsekvenser som det sedan tar år att ta igen. Om man exempelvis ställer all verksamhet på ett stående kompani för att använda deras materiel för att utbilda ett likadant med rekryter så kommer huvuddelen av de anställda soldaterna sluta.”

Flera av officerarna ledarsidan varit i kontakt med uttrycker också sin oro för att takhöjden i Försvarsmakten försämrats senaste året.

Det skulle innebära ett tapp på tre-fyra år för det kompaniet. Vilka besparingar som genomförs bestäms i slutändan i Högkvarteret efter avvägningar mellan det som förbanden rapporterat om, men det kommer att få tydliga och allvarliga effekter.

Flera av officerarna ledarsidan varit i kontakt med uttrycker också sin oro för att takhöjden i Försvarsmakten försämrats senaste året och att hela bilden av läget inte kommunicerats tydligt nog från ledningen.

Läs mer: Bristen på pengar och officerare måste hanteras nu

Försvarsreformen inleddes 2009, kraftigt underfinansierat. Vid den tiden ”skrattade många försvarspolitiker åt vilken låg nivå ryssarna började på. Nu borde det ha gått upp för dem att vi började på en lika låg nivå, och vi är tyvärr fortsatt kvar där nere eftersom man aldrig satsar några egentliga pengar”.

Det finns alltså mycket att ta itu med och lösa för att Sverige ska ha ett totalförsvar som motsvarar hotbilderna i omvärlden. Samtidigt väntar några osäkra och riskfyllda år där Rysslands relativa styrkeövertag kommer att vara som störst innan västvärlden långsamt kommer igång.

Politisk underlåtenhet att agera i tid riskerar i den värsta av världar att dömas oerhört hårt i framtiden.