Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Ska vi undvika ännu ett försvarsmagplask måste debatten om säkerhet hamna hos de som har makten över pengarna

Svensk försvarspolitik riskerar att stå inför ett dubbelmagplask som kommer att få säkerhetspolitiska konsekvenser.

Annons

Den första och uppenbara risken är att Försvarsberedningen inte lyckas komma överens om vad som får anses som kritiska skam-miniminivåer.

Den andra uppenbara risken är att ointresserade och okunniga finanspolitiker inte tycker att just försvaret är det som gagnar de egna partiintressena. Vilket gör försvaret underfinansieras igen.

Det första magplasket riskerar komma i maj, medan det andra handlar om våren 2020 när nästa försvarsbeslut ska klubbas. Detta trots att försvarsberedningen inte har några motsättningar i analysen av det allvarliga säkerhetsläget. Det är när insikt ska göras om till pengar som problemen kommer.

Det finns nedslående tecken för de som följer försvarsberedningens signaler. På ett seminarium på Hanaholmen i Helsingfors i höstas pratade socialdemokraten Niklas Karlsson och moderaten Beatrice Ask om att nivån skulle landa på 1,5% av BNP.

Det är i sig egentligen för lågt. 2 procent skulle behövas för att fullt ut finansiera tidigare bestämda nivåer i gångna försvarsbeslut, med tanke på de fartyg och annat materiel, som når sin livslängd under 2020-talet.

Samtidigt skulle vi behöva minst det dubbla som vi har på papperet. I alla fall om vi anser att Sverige ska ha ett försvar om motsvarar kraven på att kunna försvara olika delar av landet, hjälpa grannar och bidra till säkerhet i Arktis och Östersjön.

Vi ska också komma ihåg att 1,5 är också långt från Natos mål om 2 procent av BNP 2024, något som Sveriges närmaste allierade Finland väntas klara. Allianspartierna slöt i valrörelsen upp kring 2 procent 2028, vilket gör att Sverige som lägst borde ligga 1,7 procent av BNP 2025.

Vad värre är att signalerna nu indikerar ännu lägre nivåer. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) stampade in i debatten i mitten av mars och sade till Ekot:

”Det viktigaste är att man tillsammans här kan se till att nästa försvarsinriktningsbeslut både finansiellt och verksamhetsmässigt är genomförbart inom de ekonomiska ramar som anvisas och att man följer de regelverk som gäller för investeringsplaner.”

Några ekonomiska ramar har inte S ännu presenterat i debatten. Istället talar en hel del för att regeringen helst skulle se att skjuta hela den ekonomiska diskussionen framåt. Igen.

Hultqvists budskap ska ha föregåtts av ett möte med statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson. Det finns en oro runt försvarsberedningen att Socialdemokratin är på väg mot nivåer i storleksordningen 1,2-1,3 procent av BNP.

Om så är fallet kommer det att få stora konsekvenser för svensk säkerhet. Det är en signal till Sveriges närmaste allierade Finland om en gammal finländsk sanning; att svensken sviker när det gäller. Dessutom försvagar det Sveriges viktiga relation till USA, samtidigt som Kreml kommer att notera signalerna.

Detta skulle innebära att vi får se en oenig försvarsberedning med partier som kommer att ställa sig utanför. Det öppnar också för att C och L gör upp med M och KD, och får stöd av SD, när försvarsdelen i januariavtalet löper ut 2021. Det kan till och med bli en försvarsuppgörelse mellan partierna utanför regeringen, vilket får betraktas som unikt parlamentariskt.

Att svensk försvarspolitik hela tiden hamnar snett beror på att de som sitter på plånboken inte behöver ta ansvar i debatten. SVT Agenda borde bjuda in finansminister Magdalena Andersson (S) och moderaternas ekonomisk politiske talesperson Elisabeth Svantesson på en debatt om vägvalen inom försvars- och säkerhetspolitik.

Det är först då det blir på riktigt. Annars lär vi aldrig få ett försvar som motsvarar behoven i vår tid.

Annons