Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oksanen: Sänk tonläget och tänk på morgondagen

För Alliansvänner blir det här en lång och svår vecka. Tonläget inför onsdagens statsministeromröstning för Ulf Kristersson (M) börjar på sina håll bli smått hysterisk med ord som ”luftslott”, ”blå dunster” och annat som sårar och splittrar. Förslaget om att lägga fram en regering med Moderaterna och Kristdemokraterna kommer med största sannolikhet att röstas ned på onsdag när C och L trycker på nej-knapparna. Det lär märkas ännu mer på tonläget då.

”Den som inte är med är emot” förs fram av arga moderatnära opinionsbildare som inte vill se att Alliansen är ett gemensamhetsprojekt. I stället ska Alliansen i deras ögon förvandlas till lydiga stödtrupper som ska göra vad man (läs M) säger, och när det inte sker så är det illojalt och subversivt.

Här finns också en växande misstro om att C och L sedan länge planerat för en ”dolkstöt” för att ”desertera” till Löfven. För den som känner partiledaren Annie Lööf (C) och partisekreteraren Michael Arthursson så framstår anklagelsen som både världsfrånvänd och skrattretande

För den som känner Ulf Kristersson och partisekreteraren Gunnar Strömmer så framstår anklagelsen som både världsfrånvänd och skrattretande.

På den andra sidan sker övertramp genom att misstro Ulf Kristerssons och den moderata partiledningens avsikter att hålla gränsen mot Sverigedemokraterna i regeringsställning. Man kan tvivla på hur framgångsrikt det kommer att vara i längden med det inre trycket från vissa högljudda opinionsbildare i moderatsfären som vill se ett tydligare SD-samarbete. Särskilt när regeringsmakten hänger på skör tråd.

Men det är inte detsamma som att tro att det finns en plan att spela under täcket med SD för att vilseleda C och L. För den som känner Ulf Kristersson och partisekreteraren Gunnar Strömmer så framstår anklagelsen som både världsfrånvänd och skrattretande.

Kristersson och Strömmer menar allvar med att regeringen hellre faller än att regeringsmakten lämnas att förfalla för att citera statsminister Rickard Sandler (S) 1926.

Det var 40 år sedan senast som ett borgerligt parti röstade emot en borgerlig statsminister. Den gången var det Moderaterna som sade nej till Folkpartiets Ola Ullsten, eftersom M menade att det borde vara alla borgerliga partier som bildade regering. En parallell till C och L:s förväntade agerande på onsdag, Alliansen gör saker ihop och då går man inte fram ensam. Gösta Bohman, Annie Lööf och Jan Björklund resonerade alltså i den principfrågan lika.

Dagens Moderater skulle nog invända att det var en annan historiks kontext då regeringsombildningen 1978 hade blivit nödvändig eftersom den borgerliga regeringen under Fälldin (C) spruckit på grund av kärnkraftsfrågan. Idag är det Sverigedemokraterna som är radioaktiva.

Fredagen den 13:e oktober 1978 röstade riksdagen om enpartiregeringen Ullsten som ville "sträva efter samförståndslösningar i hela folkets intresse”.

Moderaterna tillsammans med Kommunisterna röstade nej. Centerpartiet och Socialdemokraterna lade ned sina röster medan enbart Folkpartiets 39 riksdagsledamöter tryckte på JA-knappen.

Kristersson är väl medveten om de hopplösa oddsen, men påminde på pressträffen om det som alla borgerliga debattörer bör komma ihåg. I sakpolitiken har enigheten aldrig varit större mellan de borgerliga partierna än idag.

Skillnaden mellan 1978 och 2018 är att Ulf Kristersson (M) kommer att bli historisk som den första statsminister i modern tid som förlorar en omröstning.

Kristersson är väl medveten om de hopplösa oddsen, men påminde på pressträffen om det som alla borgerliga debattörer bör komma ihåg. I sakpolitiken har enigheten aldrig varit större mellan de borgerliga partierna än idag.

Det är bara att hoppas att så många som möjligt är kyliga i hur man uttrycker sig på onsdag så att inte ännu större sprickor skapas. Snart kommer nya omröstningar, om både statsminister och sakpolitik där Alliansen behöver dra åt samma håll.

Och ett år efter att Moderaterna röstade emot Ola Ullsten klarade de tre borgerliga partierna av att bilda en gemensam regering, trots mycket större politiska motsättningar än idag.

Det är också värt att komma ihåg.