Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oksanen: Regeringen fortsätter med risktagandet i vår tid

Det tog en halvtimme in i regeringsförklaringen innan statsminister Stefan Löfven kom in på utrikes- och säkerhetspolitiken. Bara det en avspegling av svensk riskbenägenhet i en tid som beskrivs den farligaste sedan Kubakrisen. De stora frågorna kommer först när den svenska inrikespolitiken avhandlats.

Annons

Regeringen Löfven erkänner i regeringsförklaringen att ”komplexa säkerhetshot riktas mot alla öppna och demokratiska samhällen”. Men hur det ska mötas hänger i luften.

Utrikesminister Margot Wallström blir kvar, liksom försvarsminister Peter Hultqvist. Det första mindre bra, det andra är bra. Därmed blir den inneboende spänningen i synen på det omstridda kärnvapenavtalet kvar i regeringen.

C och L lyckades inte förhandla till sig inflytande i säkerhetspolitiken, vilket märks. Någon Natooption, som Sveriges närmaste allierade Finland har, finns inte med.

Detta gör Natomotstånd obsolet, de enda som inte inser det tycks vara socialdemokratin.

Däremot lovar Löfven en fortsättning på det som kallats för Hultqvistdoktrinen, fördjupat samarbete med alla inklusive Nato. För gamla neutralitetskramare är det värt att påpeka att Löfven förnyade den svenska solidaritetsdeklarationen:

”Om en katastrof eller ett angrepp drabbar ett annat land i Norden eller EU ska Sverige inte förhålla sig passivt. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”

Detta gör Natomotstånd obsolet, de enda som inte inser det tycks vara socialdemokratin.

Läs Reidar Carlsson: "Hur vågar Stefan Löfven välja Anders Ygeman?"

En positiv förändring är att EU-frågorna nu lämnar UD och hamnar direkt under statsministern på statsrådsberedningen. Ny EU-minister är veteranen Hans Dahlgren, statssekreterare under förra mandatperioden.

Kvar på UD blir handelsminister Ann Linde som kompenseras förlusten av EU-frågorna med att få de nordiska frågorna på sitt bord. Förra språkröret Peter Eriksson (MP) tar över biståndet.

Här har förhandlingarna med C och L gett reellt avtryck.

Regeringsförklaringen lovade en rad åtgärder inom det polisiära området. Oregistrerade kontantkort ska stoppas, skyddet stärks för blåljuspersonal, straffen skärps för brott kopplade till kriminella uppgörelser, polisen ska få tillstånd att besluta om kameraövervakning och straffen för övergrepp i rättssak höjs. 10 000 fler ska anställas inom polisen till 2024.

Här har förhandlingarna med C och L gett reellt avtryck. Det blir förra näringsministern Mikael Damberg som ska leverera. Han nedgraderas från departementschef till inrikesminister, men får en mer publik roll. Månne kan det bana vägen i positionering som Löfvens efterträdare?

Men då krävs att Damberg får bukt med organiserad brottslighet, gängkriminalitet samt klarar av att leverera den civila delen av totalförsvaret och bättre krisberedskap.

Det går inte nog understryka vikten av att Sverige klarar av de utmaningar som väntar. Hur det ska vara möjligt utan att inrätta ett riktigt nationellt säkerhetsråd som kan bygga hängrännor mellan statens stuprör förblir alltjämt en gåta.

Fyra farliga år väntar.