Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oksanen: Pom-pom-politiken polariserar

Vem är du.
Vem är jag.
Identiteten har blivit allt viktigare, allt snabbare för människor i västvärlden. Med identiteten kommer en lång rad värderingar och åsikter som man anammar.

Det här spär på polarisering. Eller som ärkebiskop Antje Jackelén uttryckt det, marginalerna marginaliserar mitten.

Land efter land i västvärlden drabbas av politisk kris när det blir svårare att bilda regeringar och få regeringar att sitta hela mandatperioden. Belgien skakas just nu av regeringskris där premiärminister Louis Michel avgått.

USA går ett stormigt 2019 till mötes där alla undrar vart den särskilde utredaren Robert Mueller är på väg och om han når till Donald Trump i Vita Huset, samtidigt som demokraterna tagit över representanthuset.

I Storbritannien undvek Theresa May ett förnedrande nederlag genom att skjuta Brexitomröstningen till efter helgerna, med hopp om att julpuddingen ska få ledamöterna att tänka till. I Sverige har vi slagit rekord i utdragen regeringsbildning med två misslyckade statsministeromröstningar, även här ska julledighetens kranka eftertänksamhet leda till att något ska ändras efter nyår.

Det här är olika symptom på att identitet är allt viktigare. Och med identiteten i vågskålen så blir sakpolitiken och kontakten över de polariserande gränserna mindre viktigt. Små diken kan bli till en Grand Canyon i oöverstiglighet. Renlärighet premieras i identitetsbygget före pragmatism och saklighet.

Under en vecka i början av december var jag i Washington och förde samtal med olika tankesmedjor och diplomater, och en fördjupad insikt av resan är just polariseringen och vad den leder till.

Den här utvecklingen ser även Pew Research Center i sina siffror. Om man tidigare hade en uppsättning åsikter och värderingar och valde parti efter det så sker idag det motsatta i allt större utsträckning. Som amerikan väljer du om du är Demokrat eller Republikan, och sedan anammar du de uppfattningar du anser att en riktig Demokrat eller en riktig Republikan har. Det här för Demokraterna och Republikanernas väljare allt längre ut på respektive kant. Partiidentifikationen har också blivit långt viktigare än identifikationen av kön eller ras.

Den politiska polariseringen driver politiken mot polerna och bort från mitten. Vi ser i Pews siffror att gapet mellan Republikanerna och Demokraterna i synen på det jobb som presidenten gör aldrig varit större sedan mätningarna började på tidigt 50-tal. Anhängarna blir cheerleaders till sina ledare, utan reflektion eller distans.

Det är därför som Trump kunde under primärvalet i Iowa säga att han var så säker på stödet från supporterbasen att han inte skulle förlora väljare även om så han stod på Femte Avenyn i News York och sköt någon. Med dagens polarisering skulle hans bas säkert ha skyllt skottet på Hillary Clinton och ropat ”lock her up”.

Beskedet från USA:s försvarsminister Mattis i torsdags, om att lämna sin post, kan också ses i ljuset av president Trump vill omge sig med pom-pom-folk som bygger sin identitet på att vara lojala fans. Mattis höll ut i två år innan sprickan blev för stor.

Väljarna i USA är väl medvetna om polariseringen, och efter mellanårsvalen räknar man med att läget kommer att bli ännu värre. Enlligt Pew tror 44 procent att relationen mellan Demokrater och Republikaner blir värre, bara 9 procent tror på en förbättring. Det kan jämföras med 2006 när 26 procent trodde på en förbättring medan 20 procent trodde på en försämring.

Manipulationer genom falska eller vridna nyheter ihop känslobaserade algoritmer har skapat nya ekosystem.

Det inte bara ett amerikanskt problem, utan en västerländsk erfarenhet. Sociala medier bidrar till radikalisering och polarisering. Manipulationer genom falska eller vridna nyheter ihop känslobaserade algoritmer har skapat nya ekosystem.

Omvandlingar inom arbetslivet skapar osäkerhet. Teknikskiften och globalisering har skapat vinnare och förlorare på ett tydligare sett. Migration och flyktingströmmar skapar spänningar. Och utan gemensamma bilder och verklighetsjämkande nationella plattformar blir det offentliga samtalet än mer fragmenterat. I USA finns stora tv-kanaler som Fox och MSNBC med talkshowsprogram som får svenska ledarsidor att framstå buskablyga.

Demokratin är beroende av en delad uppfattning om verkligheten, och en delad känsla av ansvar. Att vinna tillsammans genom regler, processer och ramar har varit efterkrigstidens framgångsmelodi. Den undermineras nu genom en utpräglad vilja att vinna till varje pris. I USA ser vi det på delstatsnivå där republikanska delstatsförsamlingar försöker begränsa nyvalde demokratiska guvernörers makt. I Sverige ser vi det i kommunfullmäktigeförsamlingar där majoriteten kan lägga sina röster i valet kring vem som ska få bli oppositionsråd.

Demokratin behöver mer respekt för normer och regler, demokratin behöver fler fysiska mötesplatser för genuina samtal.

Det är utslag av samma elände, den polariserade bilden av att vilja vinna till pris. Demokratin behöver mer respekt för normer och regler, demokratin behöver fler fysiska mötesplatser för genuina samtal. Demokrati är inte bättre än vad vi gör det till.

När politiken reduceras till 280 tecken på Twitter och väljaren glatt och villigt klär på sig cheerleadingkjolen och viftar med pom-poms och hejar på ökar de polariserande sprickorna.

Det finns inget enkelt sätt att bryta denna negativa spiral. Men att bli medveten och reflektera över sig själv och hur man vill samhället ska bli i framtiden är ingen dålig början över lite julskinka och paketöppning under julhelgen.

Vem är du?

Vem är jag?

Kan vi få kontakt nu?